För den som följer den här bloggen är det ganska uppenbart att jag tycker om statistik, siffror, extremer och rekord av allehanda slag. Så när jag får bestiga en topp och samtidigt slå höjdrekord så är det en stor händelse för mig. Den 16 juli var en solig och projektintensiv dag i Dalarnas skog och mark. Jag, Kicki och hennes hund Harry hade redan kört många mil och avverkat över en höjdkilometer (Falun och Rättvik) när vi på kvällskvisten lämnade Orsa tätort för att bestiga mäktiga Korpimäki/Korpmäck, 732 möh. Spännande kuriosa om detta berg är att det inte bara är högst i Orsa kommun, utan det är det högsta helt skogsklädda berget i hela Norden. Imponerande, inte sant?
Mitt ute i Orsa finnmark finns inte så många tätorter eller samhällen att förhålla sig till, men man hittar Korpimäki om man kör E45 norrut och svänger av åt nordväst vid Ämådalen. Hyggliga grusvägar finns på båda sidor om berget, som man knappast kan missa där det tornar upp sig som en långsträckt korv i skogen. Att ta sig upp på Korpimäki är en historia i sig, det är nämligen ett mycket brant berg (jag har aldrig innan sett så täta höjdkurvor på en karta) helt utan stigar eller leder att följa. Mycket tack vare kartläsar-Kicki valde vi att angripa Korpimäki söderifrån, och gå längs en något mindre stupbrant bergrygg. Pulsen var långt från viloläge, man var tvungen att hålla noggrann utkik efter björnar som ska finnas i gott antal här, men det var en av de bästa bestigningarna jag gjort hittills. Den orörda naturskogen var gles, gammal och vacker, utsikten på toppen något i hästväg. Tack Korpimäki, för att du fick mig att känna att jag besteg ett riktigt berg och inte en kulle eller backe.
Fotnot: Kickis oväntat stora respekt för björnar (kanske förstärkt av den hög med björnbajs vi såg) ledde till att vi tog den kortaste och även absolut brantaste möjliga vägen ned från Korpimäki. Fort skulle det gå, och småläskigt var det, men vi klarade oss helskinnande.
Mitt ute i Orsa finnmark finns inte så många tätorter eller samhällen att förhålla sig till, men man hittar Korpimäki om man kör E45 norrut och svänger av åt nordväst vid Ämådalen. Hyggliga grusvägar finns på båda sidor om berget, som man knappast kan missa där det tornar upp sig som en långsträckt korv i skogen. Att ta sig upp på Korpimäki är en historia i sig, det är nämligen ett mycket brant berg (jag har aldrig innan sett så täta höjdkurvor på en karta) helt utan stigar eller leder att följa. Mycket tack vare kartläsar-Kicki valde vi att angripa Korpimäki söderifrån, och gå längs en något mindre stupbrant bergrygg. Pulsen var långt från viloläge, man var tvungen att hålla noggrann utkik efter björnar som ska finnas i gott antal här, men det var en av de bästa bestigningarna jag gjort hittills. Den orörda naturskogen var gles, gammal och vacker, utsikten på toppen något i hästväg. Tack Korpimäki, för att du fick mig att känna att jag besteg ett riktigt berg och inte en kulle eller backe.
Fotnot: Kickis oväntat stora respekt för björnar (kanske förstärkt av den hög med björnbajs vi såg) ledde till att vi tog den kortaste och även absolut brantaste möjliga vägen ned från Korpimäki. Fort skulle det gå, och småläskigt var det, men vi klarade oss helskinnande.
Har ni varit upp på Korpmäck så har ni säkert också varit i Fågelsjö! ? Har inte lyckats ta mig till några av dom platserna trots otaliga resor mellan Rot och Ulvsjö - Sveg och även E45 passerade Kräckelbäcken senast igår! Intresserad av bilder från Fågelsjö!
SvaraRaderaHej Sara!
SvaraRaderaRoligt projekt du håller på med, jag ska iväg på tur till Stora Korpimäki i helgen och när jag sökte efter bilder så hittade jag din blogg.
Jag först blev lite förvirrad eftersom du skrev att berget ligger i Orsa Kommun men sen slog det mig att det är två olika berg! Du var på Korpimäki i Orsa Kommun (732 m ö.h.) och berget jag tänker besöka är Stora Korpimäki i Ljusdals Kommun (711 m ö.h.).
Stora Korpimäki ligger cirka 2-3 mil norrut från Korpimäki, har vandringsstig ända upp till toppen och är alltså Ljusdals Kommuns (och Gävleborgs Läns) högsta punkt som jag förstått det. Lite roligt att det heter "Stora" fast det egentligen är lägre än Orsas Korpimäki. Antar att du kommer att stöta på detta berg i framtiden om du nu inte redan gjort det!
/Anton, Hälsingland