Sara och bergen

Till mina toppturer försöker jag alltid hitta sällskap med koppling till kommunen eller trakten. Så när jag for till Dalarna för att pricka av lite höjder var min goda vän tillika dalkullan Kicki den givna kompanjonen. Vårt basecamp under en högsommarljuv julivecka var hennes morföräldrars gård i Bäsna, strax utanför Borlänge. Bäsna hör dock inte till Borlänge kommun, utan Gagnef, så detta blev första kommun ut.  Jämfört med nyss besökta Skåne uppvisar Dalarna av en helt annan natur och topografi. Åkrar, hav och böljande kullar var utbytta mot djupa skogar, myrar, tjärnar och regelrätta berg. I Gagnefs kommun heter den högsta punkten Tryssjöberget (även kallat Tryss Klack) och mäter 493 möh. På kartan hittar man det sydost om Mockfjärd, logiskt nog invid Tryssjön. Här vid strandkanten parkerade vi bilen och började vår stigning mot toppen. Det finns en markerad stig hela vägen upp till toppen, så det ska inte vara svårt att hitta. Om man inte går bort sig i ett hav av ormbunkar, vill

Den som läst ett av mina tidigare inlägg om Skåne kanske minns att jag nämner en horst. För alla läsare som inte är geologer kommer här en definition, från Wikipedia:  "En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp p

Vi är inne på det stora Skåneäventyrets andra dag. Efter euforin med shetlandsponnyerna på Vellinges högsta punkt for vi norrut, genom Malmö och till den väldigt närliggande kommunen Burlöv. Ärligt talat känns det aldrig som att man lämnar Malmö stad, utan Burlöv hör till storstadens utkanter. Kronetorps mölla är en anrik holländare (typ av kvarn med fast sockel och rörlig överdel) från 1800-talet. Det är dessutom hela Skånes största mölla. Om man visste om att man placerade den på framtida Burlövs kommuns högsta punkt (30 möh) framgår inte, men där står den. En lätt topp att klara av med andra ord, man tar bara bilvägen upp hela vägen fram till kvarnen och parkerar på anvisad plats. Vi spatserade runt lite och fick se att det var en faslig fart på stället. En trubadur satt på ena sidan och trallade, det fanns ett café för den sugne och på en stor gräsmatta förberedde sig rastlösa hundar, mattar och hussar på agility.  Näst på tur: Staffanstorps kommun. Ett ganska okomplicerat

I Skåne verkar det vara praksis att hägna in naturreservat. Liksom Stenberget i Skurup var även Gavelsbjär i Vellinge kommun omgärdat av stängsel. Här fanns det däremot en öppning så att man kände sig välkommen in och upp. För en höjdsamlare som jag var Gavelsbjär en fröjd att leta upp. Alldeles norr om Arrie kyrka ligger nämligen en tydlig platåhöjd som inte går att missa. På toppen är man 68 möh, Vellinge kommuns högsta punkt.  Jag, Helena och Nike klättrade upp den branta stigen till toppen och hade ingen aning om att vi där uppe skulle mötas av den bästa bonusupplevelsen hittills i hela mitt projekt. Gavelsbjär visade sig vara sommarhem åt fyra bedårande shetlandsponnys. Vi anlände samtidigt som ponnyernas ägare/skötare, som kunde berätta att det var ett gäng pensionärer som gick där uppe på höjden och betade. För en häst är 20 år en aktningsvärd ålder. Alla fyra var över 20 år gamla, den äldste (och gråhårigaste) var hela 27 år. Att de var glada åt sällskapet rådde det inga tviv

Fem toppar och en nära-döden-upplevelse ( Skurup ) på samma dag hade gjort mig och mitt resesällskap ganska slitna. Dessutom nalkades skymningen och vi behövde hitta en tältplats för natten. Det som drev oss vidare var att två andra kommuners högsta toppar fanns löjligt nära och att jag genom att bestiga dem skulle slå nytt rekord i antal avklarade kommuner på en dag. Vi är fortfarande på midsommardagen i sydligaste Sverige. Näst på tur: Trelleborgs kommun. Här är den högsta punkten (105 möh) både markant i landskapet och namngiven, Örnakullen heter den. Örnakullen ligger vid ett kalhygge som håller på att växa igen i Trelleborgs kommuns norra del. Från E65 svänger man av mot Eksmaden och när man hittat Rockarpsvägen är man framme. Jag klättrade själv uppför Örnakullen och fick därför inte med mig min kamera. Synd var det, man hade jättefin utsikt åt i stort sett alla håll och bra uppsikt över plan som landade och lyfte på närbelägna Sturups flygplats. En bonusupplevelse vid Örnakull

Den kommunslogan som utgör inläggets rubrik kan vara en av landets mest klassiska. Vi skulle stå öga mot öga med döden i Skurup på midsommardagen, men innan dess var vi i Ystads kommun. Vi är jag, Helena och Nike, på skånsk roadtrip och rekordjakt gällande antal kommuner på samma dag. Ystads kommuns högsta punkt är namnlös men 108 möh, man hittar den i kommunens nordvästra hörn. Med kartans hjälp kör man på pittoreska småvägar till korsningen Trunnerupvägen/Kadesjövägen. Då är man nära och kan med ögats hjälp lokalisera den högsta punkten. Den är mitt ute på en rejält tilltagen veteåker, alldeles invid några hus och gårdar. Av rädsla för att en skön sommarkväll förarga lokala lantbrukare och spoliera någon promille av årets skörd vågade jag inte plöja mig ut alldeles till den högsta punkten, utan toppbilden fick tas så nära det gick i kanten av åkern. Utsikten från denna plats: magnifik! Skånska slätter bredde ut sig bort mot havet i söder. Jag och Nike njöt av denna ett slag, Helena