Sara och bergen

Liksom de flesta hobbies och företeelser, har även detta att bestiga höjder i definierade geografiska områden ett slagfärdigt, engelskt namn. Det heter highpointing. Uttrycket har myntats i USA och den främsta sammanslutningen där heter Highpointers Club . Klassikern i USA är att ta sig upp på högsta toppen i var och en av de 50 staterna, men även att bemästra varje county inom en stat förekommer. Den mest extrema formen av highpointing är att klättra Seven Summits, det vill säga högsta berget i varje världsdel. För de som spänt väntar sig detta efter att mitt kommunprojekt är till ända kan jag bara säga: tyvärr, det kommer inte att hända. Här i Sverige finns ett par entusiaster inom highpointing värda att nämna: http://www.highpointing.se/   http://sverigestak.org/ Om hemsidorna är ordentligt uppdaterade verkar ingen av dem ha hunnit med samtliga kommuner ännu. Det ger mig en chans att bli först! Motivationen ökar i och med detta, och jag lovar minst en ny topp inom en vecka från ida

Inga nya toppar på en vecka. Däremot har jag förbättrat mitt utgångsläge i projektet genom att bli en del av en tre personer stor bilpool. Anders, Anna och jag kommer inom kort att tillsammans äga och förvalta (läs: ömsint vårda) en präktig Saab 9-5 kombi från 1999.  Min initeringsrit blir att eskortera nämnda fordon till en bilverkstad på fredag morgon för att sakkunnigt folk ska kunna ta reda på varför kylarvätskan inte stannar där den ska vara. Efter denna reparation bör bilen vara redo att bära mig mot nya västsvenska höjder under kommande hösttermin.

Frågan är om någon vågar följa med mig till Tanums högsta punkt: Farlighögen, 207,2 möh.

Mark och Bollebygd är två ganska anspråkslösa västgötakommuner som jag fram tills igår inte hade haft någon egentlig anledning att besöka. Efter en effektiv onsdag kan nu båda adderas till min explosionsartat växande lista. För att få sällskap, vägledning och uppväxtanekdoter av högsta klass på färden till Marks högsta punkt Brattåsen bjöd jag med Simon, bördig från Fritsla i Mark. När vi hade parkerat bilen blev vi vilseledda av taffligt genomförd skyltning, och hamnade en dryg kilometer åt fel håll in i skogen. Efter att ha vänt tillbaka och insett att kurirleden var rätt väg att vandra var toppbestigningen en enkel match och från 240 meters höjd kunde vi nöjt blicka ut över massan av träd. Målmedvetet sattes kursen så mot Hultafors, och en icke namngiven topp belägen 1,2 km norr om f.d. Hultafors hälsocenter (uppgiftslämnare: Bollebygds kommun). Både jag och Simon tappade modet i några sekunder när vi fick syn på rätt berg - det tycktes som att vi skulle först behöva klättra n

Jag visste inte vad en drumlin var fram tills nyligen. Nu vet jag att en drumlin är en "elliptisk, strömlinjeformad kulle bildad vid botten av inlandsisen." Vidare vet jag att man inte kommer högre i Alingsås kommun än 215 möh, och det gör man på Ödenäsdrumlinen, mitt i Ödenäs kyrkby. Platsen är inte i närheten av att ha metropolstatus och den stackars lanthandeln hade klappat igen för ett tag sen.  Om man av någon anledning känner att man måste se mer av Ödenäs så kan jag tipsa om Sveriges mesta tv-långkörare: http://youtu.be/v06oFJh_g0I som verkar spegla tempot i byn väl, inspelad där som den till stora delar är. Den hemslöjdsfrälste kan också stilla sitt lystmäte med den lokala specialiteten bastabinne. Jag nöjde mig med fem minuter på toppen och kan pricka av kommun nummer tre på listan.

Majvor visade sig vara riktigt på hugget idag, antagligen släppte hon allt hon hade för händerna för jag fick ett mycket raskt svar via mail och vet nu ungefär var Öckerö kommun sträcker på sig allra mest. Från dagens nyhetsflöde hämtar jag följande: http://www.dn.se/nyheter/sverige/tva-skadade-i-klatterolycka   Tar det som en påminnelse om att det gäller att vara väl förberedd inför de lite större prövningarna.

Jag har just avslutat ett telefonsamtal med kartingenjör Majvor som jobbar på Öckerö kommun. Hon visste inte vilken Öckerö kommuns högsta punkt är, eller ens på vilken av de tio öarna som den finns, men hon lovade i alla fall att maila svar till mig när hon fått undersöka saken. Hon lät lite skeptisk och tycktes tro att jag är en klassisk knäppgök, så jag hoppas verkligen att hon inte "glömmer bort" mitt ärende. Nu ska jag ringa till i tur och ordning: Mölndal, Härryda, Stenungsund.

Ännu ett naturreservat, ännu en topp invid gränsen till en annan kommun. Stora Kattås i Kungälv mäter 175 möh och genom att nu ha bestigit detta berg har jag nu inte bara dubblat min kommunskörd utan också slagit höjdrekord med svindlande 13 m.  Med bil tog jag mig dryga milen in i Svartedalens fängslande skogar. Eftersom man kunde parkera intill närliggande St Nöjevatten var det sedan ingen lång sträcka att bemästra till fots. Ganska fort kunde rätt berg identifieras och en snårig, blöt och lätt pulshöjande strapats inleddes. Såväl mitt toppsällskap Kicki som jag konstaterade ganska omgående att tajta jeans och tunna sneakers inte var optimal klädsel för att pressa sig genom sly, klafsa över myrar och klättra uppför klippblock.  Väl uppe på toppen belönades man med en hygglig vy över skogens trädtoppar, och det fanns övermogna blåbär att kalasa på om man hade varit hungrig. Däremot visade sig ingen tjäder trots att detta i stort sett garanterats i Bohusledens informationsfolder. 

Kommande vecka har jag större biltillgång än vanligt, och tänkte utnyttja denna nya räckvidd genom att klara av ett par höjder. Vet var Alingsås och Partilles högsta toppar befinner sig, ska se om jag inte kan forska fram fler i närområdet. Det är i tätbebyggda områden av landet som man ska kunna klämma ett duktigt antal på en vecka. Nyheter i övrigt: Min kära mor visar oväntat stort engagemang inför projektet. Hon verkar direkt villig att vid mitt nästa besök i Värmland följa med till topparna i mina uppväxtkommuner Arvika och Eda, samt även mindre välkända marker som Årjäng, Kil och Sunne. Mamma borde utgöra ett lämpligt och uppåtsträvande sällskap, då hon så sent som för något år sedan klättrade upp på Norges allra högsta berg.

För att underlätta och överblicka min vertikala framfart har jag för ändamålet skapat ett excelark. Excelark är alla listors ömma moder och mycket användbara, trots sin osexighet. Alla kommuner är nu listade efter länstillhörighet, och jag har påbörjat den omfattande efterforskning det innebär att hitta högsta toppen i varje kommun. Jag har redan fått ett favoritberg: Lustigknopp (402 möh) i kungliga Ockelbo.

Jag har inte lyckats hitta det medelålders par som utgör min inspirationskälla, men:  http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/sorlandet/1.7642516 Tydligen är vi fler än jag trodde som håller på med detta, och jag verkar sänka klubbens medelålder rejält. Kanske är det sånt här man egentligen ska göra när man är pensionär?

Knappt hade mitt projekt fötts innan toppförsök nummer ett inleddes. Jag hade känt mig som en bedragerska om jag hade börjat på annat håll än i min kära hemkommun Göteborg (sorry Arvika, men jag har gått vidare). Något diffust lyckades jag googla fram att kommunens höjdpunkt, 161 moh, befinner sig i naturreservatet Vättlefjäll, ca 1 km söder om Holmesjön. Sagt och gjort, det var bara att packa matsäck och badkläder och trampa iväg i sällskap av Anna och Sannah. Efter dryga två mil på allt mindre civiliserade vägar hittade vi rätt område och triumfen var ett faktum.  Bonusupplevelser: Utmärkt cykelväg på före detta banvall, fästingbett avvärjt i grevens tid, extremt spännande konstruktion för reglering av vattennivå i sjö (a.k.a. slukhålet).  1 down, 289 to go. 

Det första jag vill säga är att detta är inte min egen idé från början. För några år sedan läste jag om ett medelålders norskt par som höll på med just detta - att bestiga högsta toppen i varje kommun. All heder åt dem, då jag misstänker att Norges topografi gör deras bedrift större än min. Jag ska se om jag hittar en länk där man kan läsa om dem.  Annars är reglerna och ramarna enkla: Hitta, lokalisera och ta mig upp på högsta naturliga punkten (byggnader räknas inte) i varje kommun i Sverige. Jag planerar ingen särskild ordningsföljd förutom att Kebnekaise blir la grande finale. Jag kommer inte att åberopa vittnen för att säkerställa mina prestationer, utan ser det som en rolig bonus varje gång jag får sällskap på utflykterna.  Statistiskt intresserade vänner har redan påpekat för mig att jag måste upp på drygt en topp i veckan (58 per år) under fem år för att klara mitt mål. Lätt som en plätt tror jag inte att detta blir, men banne mig om jag inte skulle klara det.