Sara och bergen

Lördagen den 29 oktober blev en milstolparnas dag i dubbel bemärkelse. Dels så bestegs topp nr 10, och denna topp var också den första jag kommit upp på utanför Västra Götalands Län. Den främsta anledningen till att jag och Åsa befann oss i Varbergstrakterna denna dag var ett uppfriskande (nio grader i havet) besök på Varbergs fina kallbadhus. Strövtåg i skogen blev en lagom uppvärmning inför detta.  Lite om Varbergs högsta punkt då: Kruneberg, 198 möh, ligger en mil från den osmakliga shoppinghetsens högborg Ullared. Något diffusa lägesangivelser i kombination med knapphändig förhandsresearch från min sida gjorde att Åsa och jag först vandrade upp på vad som måste vara Varbergs kommuns näst högsta topp. Den var fin och trevlig på alla sätt, belägen i öppen bokskog, men eftersom näst högst inte räknas blev vi tvungna att börja om. När man väl visste var man skulle gå var Kruneberg varken svår att hitta eller bestiga. Inga stora poäng för utsikt, men glädjen var stor ändå. Annat i skog

Idag bjuder jag på en bild från min forna hemstad Trondheim. Långt upp till vänster i bilden skymtar Storheia fram med sina 565 möh, Trondheim kommunes högsta punkt. Denna resa medgav ingen tid för strövande i skogen, men jag har tagit mig upp ett par gånger under mina år i staden. Med norska mått mätt är 565 möh en ganska blygsam höjd, men utsikten från Storheia slår det mesta.

Nu finns den äntligen, projektets egen playlist på Spotify. Musik som tar dig till högre höjder, skulle man kunna säga. Om man vill vara ordvitsig. Eftersom jag bor i Göteborg är jag gärna det. Tryck för att lyssna: Sara och bergen

Jag har nämnt den orimligt ofta på grund av sitt namn, Farlighögen. Eftersom jag inte lyckats få fram information om exakt var den var belägen körde vi på vinst och förlust mot Vassbotten mitt ute i ingenstans. Väl framme falnade även hoppet om att Tanums kommun behändigt och praktiskt skulle ha satt upp en fin liten skylt som visar var dess högsta punkt finns.  Där fakta saknas får intuition träda in, tänkte jag och Sannah, parkerade bilen ungefär där vi misstänkte att Farlighögen gömde sig och gick på måfå in i skogen på den sida av vägen vi tyckte såg högst ut. Det enda stöd som fanns var att en ytterst kort wikipediaartikel avslöjat att toppunkten märkts ut med ett litet stenröse. Efter att vi knatat uppåt över ett hygge sisådär ett par hundra meter från bilen slängde jag en blick åt höger. Döm om min förvåning om inte nämnda röse minsann prydligt stod där tio meter från mig. Det kan tyckas märkligt att använda kraftuttryck som eufori om att få syn på ett par uppradade stenar i en

Som jag nämnde i liverapporten nedan har jag beträtt den historiska första höjdpunkten i ett helt landskap, nämligen Bohuslän. De associationer man kan tänkas ha till Bohuslän - räkor, klippor, glass i handen, vindpinat fiskarfolk och besökare med dyra vanor i dyra båtar - syntes då inte till på toppen av den 222 m höga Björnerödspiggen i Strömstads kommun. Ett stenkast från Norge och genomkorsad av Bohusleden bjöds det istället på en genuin skogsupplevelse om än med ett par udda inslag. Utsiktstorn på toppen, för det första. Grann utsikt i alla riktningar. Vidare: vindskydd, eldstad, (enligt turistguiden ett imponerande) bronsåldersröse, och en herrans massa nyare gatsten som huggits av Krokstrandsborna genom decennier. De mest strapatsrika bonusupplevelserna i dessa trakter uppenbarade sig när jag och Sannah tog en medveten omväg längre ut längs Idefjorden för att titta på det övergivna fartyget M/S Hamen . Dels fick man riskera både liv, hälsa och rena kläder för att klättra riktig