Sara och bergen

Under projektets gång har jag gjort en observation. En kommuns högsta punkt befinner sig påfallande ofta väldigt nära eller precis på gränsen till en annan kommun. Varför det är så kan jag bara gissa mig till, men kanske har höjder historiskt sett varit en naturlig gränsdragare när marker ska fördelas och ägor definieras.  När jag fick veta att Magsjöberget (102 möh), beläget rakt söder om Östra Magsjön, var Strängnäs högsta punkt såg jag återigen samma mönster upprepa sig. Alldeles exakt där bergets högsta punkt finns går en gräns inte bara mellan två utan tre kommuner. Som ett treriksröse fast i kommunformat. På den lilla skogsplatån om inte alltför många kvadratmeter drygt 100 meter över havsytan möter Strängnäs både Gnesta och Flen. Det är i sig inget konstigt med gränser mellan flera kommuner på en plats, sådana skärningspunkter finns det gott om ifall man sätter sig ned med en karta och letar. Det som gör Magsjöberget unikt är att detta är den högsta naturliga punkten i alla tr

Efter drygt tre år fyllde mitt projekt så äntligen tresiffrigt, i och med att jag klev upp på den högsta punkten i min hundrade kommun. Av Sveriges 290 kommuner är nu med råge en tredjedel klart och redovisat. Till min natur är jag sådan, att är det jubileum i någon bemärkelse så ska det firas, det ska märkas och vara speciellt. Här kommer berättelsen om hur den hundrade högsta punkten blev både festlig och minnesvärd.  Till att börja med är namnet på Upplands-Bro kommuns högsta punkt en festlighet i sig: Fläskbergskur heter detta 67 meter höga berg i skogen några kilometer nordöst om Bålsta. På bilden nedan ser ni beviset på hur oerhört hjälpsam Anna-Lena på kommunen var när jag hörde av mig med min fråga om deras högsta punkt. Inte bara fick jag svar, jag fick en trevlig hälsning och en terrängkarta över området i posten också.    Så det var i en trygg känsla av att hitta rätt och inte gå vilse som jag, Kicki och Kickis partner tillika min vän Katarina (toppdebutant!) möttes u

Tierps kommun i norra Uppland var sist ut som sjätte kommun den dag i oktober då en hyrbil hade införskaffats för att ge mitt projekt en rejäl skjuts framåt. Efter att ha ätit en väldigt spartansk lunch (för min del: kall risgrynsgröt på tub i ena näven och en liter nyponsoppa i den andra) utanför mataffären i Rimbo körde vi till en plats rakt söder om Tierps centralort och 2,3 km öster om Tierps kyrkby. I en uppförsbacke under en kraftledning med misstänkt ursprung Forsmark parkerade vi bilen. Sista biten upp till Brattbergs topp 71,73 möh var inte svår att hitta. Det var helt enkelt att följa ledningsgatan och vid andra stolpen ta av höger ett hundratal meter i ganska gles skog. Tierps högsta punkt är på många sätt anonym. Det är inte någon som ansträngt sig att skylta med var man befinner sig, det kanske i sin tur beror på att det inte är en utsiktsplats utan en ganska vanlig kulle i skogen. Vi hittade i alla fall en triangelpunkt, var nöjda med det och körde sedan hem mot Stockholm

När jag tar reda på vilken den högsta punkten i Sveriges kommuner är brukar jag e-maila kommunen i fråga. Den respons jag får varierar, men de flesta kommuner tar min förfrågan på allvar och återkommer ganska snabbt med både användbara och trevliga svar. Inte sällan har mitt mail roterat runt bland diverse förvaltningar innan det hamnat på rätt bord. Vissa kommuner svarar inte alls, ens vid upprepad kontakt. Och ytterligare några svarar att de inte vet och att jag borde vända mig till Lantmäteriet. Sen finns en klurig kategori, och det är de som ger mig ett troligt svar på vilket som är kommunens högsta punkt, oftast i all välmening. Här har jag lärt mig att vara vaksam för att inte åka långa sträckor, bestiga ett berg och sedan inse att det inte alls var kommunens högsta punkt.  När jag fick svar från Östhammars kommun såg jag genast att det hörde till den sistnämnda kategorin. Svaret löd: " Hej, Östhammars kommun är ganska platt men den högsta naturliga punkten är trolig

Omständigheterna för dessa två kommuner är de samma som för de två senaste inläggen. Anledningen är att allt hände på en och samma dag. Snabb repris för den som glömt: Jag har hyrt en bil en lördag i oktober, fyllt den med tre goda vänner och en hund och inlett dagen med att bestiga högsta punkten i Solna och Sigtuna. Nu följer fortsättningen.  För utflyktens nästa två mål behövde vi leta upp E18. Den är nämligen en bra utgångspunkt för att hitta till både Rövarberget i Vallentuna och Klövberget i Norrtälje. Vi började med den förstnämnda. Från E18 svänger man av österut vid avfarten i Karby, kör igenom pittoreska Össeby-Garn och snirklar sig vidare på småvägar mot Gillingelund vid Gissjöns södra ände. Härifrån är det promenadavstånd till Rövarbergets topp, 81,6 möh. För att hitta rätt behöver man läsa terrängkartan och följa en kraftledning en bit. Vidare behöver man ha koll på när bäcken invid stigen gör en tvär sväng. Då är det nämligen dags att lämna stigens trygghet och bege sig

Nej, så heter den ju tyvärr inte trots allt, flygplatsen i Sigtuna kommun som ligger alldeles intill kommunens högsta punkt. Fågelvägen en halv kilometer sydost om Arlandas bana 3 hittar man Järnberget som mäter 65 möh. Flygplatser och flygmaskiner är utgör en liten personlig böjelse och väcker fascination hos mig, så på förhand hade jag föreställt mig att jag skulle stå på Järnbergets topp och med ohindrad vy spana på dånande flygplan som lyfter, ja det skulle nästan vara så att jag skulle behöva ducka. Nu blev det inte så. Järnberget ligger i skogen och i skogen finns det träd. Av Arlanda syntes därför ingenting.  Järnberget blev ändå en trevlig och minnesvärd toppbestigning. Dagens andra kommun för Carl, Magnus, Kicki och mig. När vi parkerade vid infarten till Stenhagen satt det skrämmande skyltar på vägbommen som dels varnade för farlig byracka, och dels lyckades uttrycka sexism förklädd till dålig humor. Hundvarningen tog jag inte alltför allvarligt på. Det borde jag ha gjort.

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Stockholm. Så var det dags. Landets folkrikaste kommun, högsätet där många trängs och flertalet beslut på hög nivå har sin hemvist. Här har också jag min hemvist sedan en månad tillbaka, efter att ha lämnat mitt hjärtas Göteborg för nya utmaningar. Stockholm är alltså störst i landet och det med god marginal. Men Stockholm är definitivt inte högst. Inte i länet, inte i landskapet och inte i de dryga 90 kommuner jag hittills hunnit med inom projektet. 77 meter över havet, så högt är Vikingaberget i Vårberg - Stockholms högsta punkt. Där har nu jag och min kompis tillika Stockholmsbon Kicki satt våra fotavtryck, och Kickis hund Harry har kissat in ett litet revir. Det var långt ifrån den första toppbestigningen för denna trio, men det var en av de enklaste. T-banans röda linje till Vårberg, en falafel i centrum för att fylla magen och sedan tio minuters promenad västerut till slutet av Örnholmsbrinken. Då är man så att säga vid foten av Vikingaberget. Även om bestigningen inte var impo