Den som läst ett av mina tidigare inlägg om Skåne kanske minns att jag nämner en horst. För alla läsare som inte är geologer kommer här en definition, från Wikipedia:
"En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp på rätt ställe. Något slags byggprojekt, med tanke på FRA-masten antagligen militärt, pågår på toppen, så naturupplevelsen stördes av baracker, byggmaterial och allmän oreda. Trevligt nog verkade byggnadsarbetarna (enligt skylten nedan) ha fått sig en midsommarlunch innan långhelgen.
Efter Romele Klint vände vi hemåt mot Göteborg och på vägen skulle vi ta helgens sista och tolfte topp, den i Lomma. Toppen förtjänar nästan inte att kallas topp. För det är projektets hittills lägsta högsta punkt, enbart 28,3 möh. Att Lomma kommun är platt förstår man både av den höjdangivelsen samt anblicken av själva platsen. Det är helt enkelt en skogsdunge på en åker nära Fels Mosseväg. Det var lätt att hitta eftersom man från kommunens håll snällt försett mig med en flygbild där platsen fanns markerad. Inte mycket verkade uppseendeväckande när jag klev ur bilen för att beträda högsta punkten. Detta ändrades när Helena tog sin en närmare titt på trädstammarna. Där fanns kärleksfulla markeringar inristade, daterade från 1950-talet och framåt. Lomma kommuns högsta punkt verkar alltså ha varit och vara en kärlekslund dit traktens nyförälskade par beger sig för att svärma. Sånt värmer ett höjdsökande hjärta som mitt.
"En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp på rätt ställe. Något slags byggprojekt, med tanke på FRA-masten antagligen militärt, pågår på toppen, så naturupplevelsen stördes av baracker, byggmaterial och allmän oreda. Trevligt nog verkade byggnadsarbetarna (enligt skylten nedan) ha fått sig en midsommarlunch innan långhelgen.
Efter Romele Klint vände vi hemåt mot Göteborg och på vägen skulle vi ta helgens sista och tolfte topp, den i Lomma. Toppen förtjänar nästan inte att kallas topp. För det är projektets hittills lägsta högsta punkt, enbart 28,3 möh. Att Lomma kommun är platt förstår man både av den höjdangivelsen samt anblicken av själva platsen. Det är helt enkelt en skogsdunge på en åker nära Fels Mosseväg. Det var lätt att hitta eftersom man från kommunens håll snällt försett mig med en flygbild där platsen fanns markerad. Inte mycket verkade uppseendeväckande när jag klev ur bilen för att beträda högsta punkten. Detta ändrades när Helena tog sin en närmare titt på trädstammarna. Där fanns kärleksfulla markeringar inristade, daterade från 1950-talet och framåt. Lomma kommuns högsta punkt verkar alltså ha varit och vara en kärlekslund dit traktens nyförälskade par beger sig för att svärma. Sånt värmer ett höjdsökande hjärta som mitt.
Kommentarer
Skicka en kommentar