Fortsätt till huvudinnehåll

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk). 

Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt och gjort - Klarakvarteren i spillror fraktades norrut och kullen byggdes upp igen. Inte till sina ursprungliga 50 meter, utan ända upp till dagens höjd om 72 möh. Utan att själv ha upplevt rivningen av Klarakvarteren har jag ändå förstått att detta skedde ganska hänsynslöst och att massor av byggnadsvärden och stadshistoria i ett svep omintetgjordes. Klättrar du idag upp på Hagakullen - vilket jag verkligen rekommenderar på grund av en mycket vacker utsikt från toppen - kommer du om du fäster blicken vid marken se både murbruk och rester av gamla kakelugnar sticka upp ur jorden. Du kommer att kliva på såväl gamla träkåkar som gamla Konstfack. 

Hagakullen är idag i sin konstgjorda form solklart den högsta punkten i Solna stad/kommun. Konstgjort betyder som regel diskvalificerat från mitt projekt, men här blev jag tveksam. Om inte Hagakullen är högst är nästa kandidat en höjd alldeles väster om Villa Beylon vid Ulriksdals slott som mäter 44 möh. Men - förutom att Hagakullen nu faktiskt är högst så var den också högst från början, innan den utsattes för både höjdmässigt negativ och positiv inverkan av mänsklig hand. Så jag skulle säga att den räknas som Solnas högsta punkt. Hur jag än landar i detta så har jag ändå garderat mig. Den lördag i oktober som jag var på toppäventyr i Solna passade jag på att besöka båda platserna. Med mig hade jag en hel bil full av goda vänner: Kicki, Magnus, Carl och hund-Harry. Efter Solna fortsatte vi friskt med fem kommuner till. Men dem får ni läsa om i kommande inlägg. 










Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Kungälv: Stora Kattås

Ännu ett naturreservat, ännu en topp invid gränsen till en annan kommun. Stora Kattås i Kungälv mäter 175 möh och genom att nu ha bestigit detta berg har jag nu inte bara dubblat min kommunskörd utan också slagit höjdrekord med svindlande 13 m.  Med bil tog jag mig dryga milen in i Svartedalens fängslande skogar. Eftersom man kunde parkera intill närliggande St Nöjevatten var det sedan ingen lång sträcka att bemästra till fots. Ganska fort kunde rätt berg identifieras och en snårig, blöt och lätt pulshöjande strapats inleddes. Såväl mitt toppsällskap Kicki som jag konstaterade ganska omgående att tajta jeans och tunna sneakers inte var optimal klädsel för att pressa sig genom sly, klafsa över myrar och klättra uppför klippblock.  Väl uppe på toppen belönades man med en hygglig vy över skogens trädtoppar, och det fanns övermogna blåbär att kalasa på om man hade varit hungrig. Däremot visade sig ingen tjäder trots att detta i stort sett garanterats i Bohusledens informationsfolder.