Sara och bergen

När man svänger av mot Äspered för att leta upp högsta punkten i Borås, är det lätt att man känner att man tagit sig vatten över klättrarhuvudet när man ser följande skylt:  Nu var Lövaskog, som Borås höjdpunkt heter, tack och lov inte 4800 möh, utan måttliga 328 möh. Varav de allra flesta höjdmetrarna kunde betas av med bil. Det var fint i skogen idag, fint men kallt. Snö hade fallit under natten samtidigt som några tappra exemplar av Tussilago gjorde sitt för att bevisa att vintern är över. Med mig på resan hade jag min goda vän Kicki, som nu varit med på topp nr 2 (Kungälv) och 20 i ordningen. Dessutom blev Kickis hund Harry det historiska första djuret som deltar i projektet. Harry hittade direkt den högsta punkten och ägnade stor frenesi åt att markera den genom att rulla runt i den snötäckta mossan. Välj en annan kommuns högsta punkt om du vill ha storslagna vyer, välj Borås högsta punkt om du vill traska genom lättframkomlig skog i stadskläder.

Denna musikvideo tillika en av de bästa vissellåtarna någonsin avslöjar den första av två kommuner som bestigits under dagen. Tjörn. Vetteberget, 116 möh,  sällar sig till skaran av väl utmärkta och lättillgängliga höjder. Strax innan man når Rönnäng svänger man av, parkerar sitt fordon och följer leden uppåt över kala bergshällar. Så gjorde i alla fall jag, Åsa och Anders (dagens bergsdebutant) när vi tog oss till Tjörns tak. Strålande vyer i alla väderstreck bjöds vi på. Jag vet inte om människor som levde på bronsåldern visste att Vetteberget var en framtida kommunal höjdpunkt, men de hade i alla fall bemödat sig att bygga Bohusläns största stenröse på toppen. Det är andra gången jag konfronteras med ett rejält bronsåldersröse på en kommuntopp (det första var i Strömstad), och då är jag ändå bara i begynnelsen av mitt projekt. Jag befarar att jag kommer bli mer bevandrad i historiska sevärdheter än jag anat i och med detta.    Från en västkustö till en annan. Fastän jag inte v

Äntligen är toppbestigandet igång igen efter en liten vinterdvala. Jag fyllde bilen med skogssugna, skönsjungande män (Carl, Per och Andreas) och for söderut längs E6:an. En avfart och lite småvägar senare fann vi oss själva strax utanför det sömniga samhället Älvsered i Falkenbergs kommuns nordöstra hörn. Det första vi sprang på efter att ha parkerat bilen var en grupp hornprydda, stora och extremt håriga kor/tjurar som stirrade på oss från andra sidan av sitt stängsel. Tilläggas bör att stängslet bestod av en metalltråd placerad ungefär en decimeter ovan marken. Efter att ha bevisat våra fredliga ändamål för djuren och aktsamt tagit oss förbi dem var det dags att leta efter en icke namngiven, drygt 205 meter hög höjd i närheten. Bred stig och kalhygge gjorde både identifikation och bestigning av höjden till en smal sak. Ingen utsikt att tala om från Falkenbergs högsta punkt, men ett trevligt skogsområde att ströva i var det.  Det hade börjat skymma då vi traskade ner från Falken