Fortsätt till huvudinnehåll

When in Europe, don't miss Skurup.

Den kommunslogan som utgör inläggets rubrik kan vara en av landets mest klassiska. Vi skulle stå öga mot öga med döden i Skurup på midsommardagen, men innan dess var vi i Ystads kommun. Vi är jag, Helena och Nike, på skånsk roadtrip och rekordjakt gällande antal kommuner på samma dag.

Ystads kommuns högsta punkt är namnlös men 108 möh, man hittar den i kommunens nordvästra hörn. Med kartans hjälp kör man på pittoreska småvägar till korsningen Trunnerupvägen/Kadesjövägen. Då är man nära och kan med ögats hjälp lokalisera den högsta punkten. Den är mitt ute på en rejält tilltagen veteåker, alldeles invid några hus och gårdar. Av rädsla för att en skön sommarkväll förarga lokala lantbrukare och spoliera någon promille av årets skörd vågade jag inte plöja mig ut alldeles till den högsta punkten, utan toppbilden fick tas så nära det gick i kanten av åkern. Utsikten från denna plats: magnifik! Skånska slätter bredde ut sig bort mot havet i söder. Jag och Nike njöt av denna ett slag, Helena var mindre imponerad och förblev sittande i bilen.




Nästa anhalt, bara kilometer bort: Skurup och Stenberget, 174 möh. Stenberget är ett naturreservat vid den lilla byn Kläggeröd, och att området är högt beläget med skånska mått är tydligt när man spejar ut över vidderna. Även om det inte var tal om att gå långa sträckor eller klättra många höjdmeter från där vi parkerade, så blev det en svår, snårig och halsbrytande färd. Först och främst var Stenbergets naturreservat inringat av stängsel bestående av tre lager taggtråd. Vi kunde inte hitta någon öppning eller port, så vi fick använda ett nedfallet träd till att helskinnade ta oss över. Nöjda och glada traskade vi vidare uppåt mot den högsta punkten, men när det började plana ut fick vi bokstavligen talat ställa oss på hälarna i ren förskräckelse. Cirka en meter framför våra fötter gapade en avgrund, jag vet inte hur många meter det var ned, men tillräckligt för att slå ihjäl sig flera gånger om. Det visade sig att det stenbrott som vi visste låg vid Stenberget höll på att äta sig in i själva Stenberget. Vi dokumenterade toppbesöket, förstod varför det tidigare ologiska taggtrådsstängslet existerade och gick med förhöjd puls tillbaka till bilen. 






 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...

Vingåkers högsta punkt

September, 2016. Jag och min vid tillfället nygifta vän Kicki beger oss iväg i god tid en solig söndagsmorgon. Vi har ett antal mil på de sörmländska vägarna framför oss. Vi ska ta oss från mitt hem i Sund (Trosa), till Södermanlands läns västligaste trakter i Vingåkers kommun. Vingåker - för mig en relativt anonym plats och en vit fläck på kartan. Jag har i hög hastighet med tåg passerat genom orten ett stort antal gånger på västra stambanan. Jag vet att många besöker Vingåker för att outletfynda. Där tar mina associationer slut.  Mitt första ärende till Vingåker blir ett besök på kommunens högsta punkt. Det är inte ett berg som namngivits eller som jag tror lockar många besökare då det saknas stigar upp på det. Det mäter mellan 115 och 120 möh och är beläget några kilometer söder om den pittoreska bruksorten Högsjö. Kuriosa om Högsjö är att Hollywoodfrun Gunilla Persson tydligen har sina rötter här. Henne såg vi emellertid inte till då vi passerade. När vi svängt av från vägen ...

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...