Fortsätt till huvudinnehåll

When in Europe, don't miss Skurup.

Den kommunslogan som utgör inläggets rubrik kan vara en av landets mest klassiska. Vi skulle stå öga mot öga med döden i Skurup på midsommardagen, men innan dess var vi i Ystads kommun. Vi är jag, Helena och Nike, på skånsk roadtrip och rekordjakt gällande antal kommuner på samma dag.

Ystads kommuns högsta punkt är namnlös men 108 möh, man hittar den i kommunens nordvästra hörn. Med kartans hjälp kör man på pittoreska småvägar till korsningen Trunnerupvägen/Kadesjövägen. Då är man nära och kan med ögats hjälp lokalisera den högsta punkten. Den är mitt ute på en rejält tilltagen veteåker, alldeles invid några hus och gårdar. Av rädsla för att en skön sommarkväll förarga lokala lantbrukare och spoliera någon promille av årets skörd vågade jag inte plöja mig ut alldeles till den högsta punkten, utan toppbilden fick tas så nära det gick i kanten av åkern. Utsikten från denna plats: magnifik! Skånska slätter bredde ut sig bort mot havet i söder. Jag och Nike njöt av denna ett slag, Helena var mindre imponerad och förblev sittande i bilen.




Nästa anhalt, bara kilometer bort: Skurup och Stenberget, 174 möh. Stenberget är ett naturreservat vid den lilla byn Kläggeröd, och att området är högt beläget med skånska mått är tydligt när man spejar ut över vidderna. Även om det inte var tal om att gå långa sträckor eller klättra många höjdmeter från där vi parkerade, så blev det en svår, snårig och halsbrytande färd. Först och främst var Stenbergets naturreservat inringat av stängsel bestående av tre lager taggtråd. Vi kunde inte hitta någon öppning eller port, så vi fick använda ett nedfallet träd till att helskinnade ta oss över. Nöjda och glada traskade vi vidare uppåt mot den högsta punkten, men när det började plana ut fick vi bokstavligen talat ställa oss på hälarna i ren förskräckelse. Cirka en meter framför våra fötter gapade en avgrund, jag vet inte hur många meter det var ned, men tillräckligt för att slå ihjäl sig flera gånger om. Det visade sig att det stenbrott som vi visste låg vid Stenberget höll på att äta sig in i själva Stenberget. Vi dokumenterade toppbesöket, förstod varför det tidigare ologiska taggtrådsstängslet existerade och gick med förhöjd puls tillbaka till bilen. 






 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at