Fortsätt till huvudinnehåll

When in Europe, don't miss Skurup.

Den kommunslogan som utgör inläggets rubrik kan vara en av landets mest klassiska. Vi skulle stå öga mot öga med döden i Skurup på midsommardagen, men innan dess var vi i Ystads kommun. Vi är jag, Helena och Nike, på skånsk roadtrip och rekordjakt gällande antal kommuner på samma dag.

Ystads kommuns högsta punkt är namnlös men 108 möh, man hittar den i kommunens nordvästra hörn. Med kartans hjälp kör man på pittoreska småvägar till korsningen Trunnerupvägen/Kadesjövägen. Då är man nära och kan med ögats hjälp lokalisera den högsta punkten. Den är mitt ute på en rejält tilltagen veteåker, alldeles invid några hus och gårdar. Av rädsla för att en skön sommarkväll förarga lokala lantbrukare och spoliera någon promille av årets skörd vågade jag inte plöja mig ut alldeles till den högsta punkten, utan toppbilden fick tas så nära det gick i kanten av åkern. Utsikten från denna plats: magnifik! Skånska slätter bredde ut sig bort mot havet i söder. Jag och Nike njöt av denna ett slag, Helena var mindre imponerad och förblev sittande i bilen.




Nästa anhalt, bara kilometer bort: Skurup och Stenberget, 174 möh. Stenberget är ett naturreservat vid den lilla byn Kläggeröd, och att området är högt beläget med skånska mått är tydligt när man spejar ut över vidderna. Även om det inte var tal om att gå långa sträckor eller klättra många höjdmeter från där vi parkerade, så blev det en svår, snårig och halsbrytande färd. Först och främst var Stenbergets naturreservat inringat av stängsel bestående av tre lager taggtråd. Vi kunde inte hitta någon öppning eller port, så vi fick använda ett nedfallet träd till att helskinnade ta oss över. Nöjda och glada traskade vi vidare uppåt mot den högsta punkten, men när det började plana ut fick vi bokstavligen talat ställa oss på hälarna i ren förskräckelse. Cirka en meter framför våra fötter gapade en avgrund, jag vet inte hur många meter det var ned, men tillräckligt för att slå ihjäl sig flera gånger om. Det visade sig att det stenbrott som vi visste låg vid Stenberget höll på att äta sig in i själva Stenberget. Vi dokumenterade toppbesöket, förstod varför det tidigare ologiska taggtrådsstängslet existerade och gick med förhöjd puls tillbaka till bilen. 






 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lund och Lomma

Den som läst ett av mina tidigare inlägg om Skåne kanske minns att jag nämner en horst. För alla läsare som inte är geologer kommer här en definition, från Wikipedia:  "En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp p...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...

En rapport från det inre av Västergötland

En annars lugn höst i klättersammanhang livades upp en regnig lördag i mitten av oktober. Mina vänner Kicki (luttrad inom projektet), Jenny (toppdebutant) och Kristofer (toppdebutant) följde med mig några mil österut från Göteborg för att leta upp de högsta punkterna i Vårgårda och Herrljunga kommuner. Att Kristofer skulle med till Vårgårda var självklart, då det var han (i egenskap av kommunanställd här) som genom säkra källor försett mig med information om var högsta punkten är belägen. Svaret var vid bygden/trakten/byn Näverhult, nära gränsen till Alingsås kommun, och det var 226,5 möh som vi skulle och ganska lätt lyckades bemästra.  Från Vårgårda till Herrljunga tog vi oss via trevliga landsvägar. Vi visste att vår destination hette Danielshult (261 möh) och att det var i närheten av Håkentorp. Gemensam kartläsning var framgångsrik, vi kunde parkera invid en vägbom och sedan traska på en skogsväg till toppen. Tyvärr bjöd varken Vårgårda eller Herrljunga kommuns högs...