Vellinge - små hästar, stor glädje

I Skåne verkar det vara praksis att hägna in naturreservat. Liksom Stenberget i Skurup var även Gavelsbjär i Vellinge kommun omgärdat av stängsel. Här fanns det däremot en öppning så att man kände sig välkommen in och upp. För en höjdsamlare som jag var Gavelsbjär en fröjd att leta upp. Alldeles norr om Arrie kyrka ligger nämligen en tydlig platåhöjd som inte går att missa. På toppen är man 68 möh, Vellinge kommuns högsta punkt.

Jag, Helena och Nike klättrade upp den branta stigen till toppen och hade ingen aning om att vi där uppe skulle mötas av den bästa bonusupplevelsen hittills i hela mitt projekt. Gavelsbjär visade sig vara sommarhem åt fyra bedårande shetlandsponnys. Vi anlände samtidigt som ponnyernas ägare/skötare, som kunde berätta att det var ett gäng pensionärer som gick där uppe på höjden och betade. För en häst är 20 år en aktningsvärd ålder. Alla fyra var över 20 år gamla, den äldste (och gråhårigaste) var hela 27 år. Att de var glada åt sällskapet rådde det inga tvivel om, så det blev en hel del kelande och kliande innan vi kunde slita oss och fara vidare mot nya höjder.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom. Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Läs mer

Norrköping + Söderköping

Det här inlägget ska handla om två östgötska köpingar och en resa dit den 2 april 2016. Det var en intensiv dag med fyra toppbestigningar, så detta inlägg är att betraktas som del 1 av 2 i en summering av hela färden. Kicki följer ofta med på mina strapatser och detta var inget undantag. Den här gången följde även Kickis blivande fru Katarina med, så vi var en glad trio som tog E4 söderut. När det skyltades mot Åby var det dags att svänga av för att komma till Norrköpings kommuns högsta punkt som heter Jakobsdalsberget. Berget mäter 170,8 möh och är beläget invid Ågelsjön, nordväst om Hultsbruk. Kuriosa om Hultsbruk, för den som är intresserad, är att där har man tillverkat yxor i stort sett sedan tidernas begynnelse. Upplevelsemässigt var Jakobsdalsberget en höjdare. Efter en lagom lång promenad upp till toppen väntade strålande utsikt över både Ågelsjön och ut mot kusten. Spännande militära master, byggnader och trappor fanns även till beskådan. Förutom highpoint...

Läs mer

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...

Läs mer

Sara och bergen

Leta i den här bloggen