En mölla och en åker

Vi är inne på det stora Skåneäventyrets andra dag. Efter euforin med shetlandsponnyerna på Vellinges högsta punkt for vi norrut, genom Malmö och till den väldigt närliggande kommunen Burlöv. Ärligt talat känns det aldrig som att man lämnar Malmö stad, utan Burlöv hör till storstadens utkanter. Kronetorps mölla är en anrik holländare (typ av kvarn med fast sockel och rörlig överdel) från 1800-talet. Det är dessutom hela Skånes största mölla. Om man visste om att man placerade den på framtida Burlövs kommuns högsta punkt (30 möh) framgår inte, men där står den. En lätt topp att klara av med andra ord, man tar bara bilvägen upp hela vägen fram till kvarnen och parkerar på anvisad plats. Vi spatserade runt lite och fick se att det var en faslig fart på stället. En trubadur satt på ena sidan och trallade, det fanns ett café för den sugne och på en stor gräsmatta förberedde sig rastlösa hundar, mattar och hussar på agility. 

Näst på tur: Staffanstorps kommun. Ett ganska okomplicerat förfarande, om man bara har en karta till hands. Det finns två orter vid namn Kyrkheddinge och Genarp. Mellan dem går en landsväg. Ungefär halvvägs däremellan, vid Esarp, finns Staffanstorps låga högsta punkt på 43 möh. Skåneförbannelsen visade sig återigen, det vill säga att den absolut högsta punkten befinner sig oåtkomligt på en mycket frodig sädesåker (denna bestod nog av vete). Vi körde in på den enda väg som fanns i åkern, jag kastade lystna blickar på den dunge ett par hundra meter undan som var ett par meter högre än jag befann mig men insåg att jag var tvungen att ta vägen som min höjdnotering. Som jag sagt innan så har jag inget intresse av att göra mig ovän med lokala bönder. Så: jag har varit så högt över havet som man utan att äga mark kan vara i Staffanstorps kommun.