Fortsätt till huvudinnehåll

En mölla och en åker

Vi är inne på det stora Skåneäventyrets andra dag. Efter euforin med shetlandsponnyerna på Vellinges högsta punkt for vi norrut, genom Malmö och till den väldigt närliggande kommunen Burlöv. Ärligt talat känns det aldrig som att man lämnar Malmö stad, utan Burlöv hör till storstadens utkanter. Kronetorps mölla är en anrik holländare (typ av kvarn med fast sockel och rörlig överdel) från 1800-talet. Det är dessutom hela Skånes största mölla. Om man visste om att man placerade den på framtida Burlövs kommuns högsta punkt (30 möh) framgår inte, men där står den. En lätt topp att klara av med andra ord, man tar bara bilvägen upp hela vägen fram till kvarnen och parkerar på anvisad plats. Vi spatserade runt lite och fick se att det var en faslig fart på stället. En trubadur satt på ena sidan och trallade, det fanns ett café för den sugne och på en stor gräsmatta förberedde sig rastlösa hundar, mattar och hussar på agility. 



Näst på tur: Staffanstorps kommun. Ett ganska okomplicerat förfarande, om man bara har en karta till hands. Det finns två orter vid namn Kyrkheddinge och Genarp. Mellan dem går en landsväg. Ungefär halvvägs däremellan, vid Esarp, finns Staffanstorps låga högsta punkt på 43 möh. Skåneförbannelsen visade sig återigen, det vill säga att den absolut högsta punkten befinner sig oåtkomligt på en mycket frodig sädesåker (denna bestod nog av vete). Vi körde in på den enda väg som fanns i åkern, jag kastade lystna blickar på den dunge ett par hundra meter undan som var ett par meter högre än jag befann mig men insåg att jag var tvungen att ta vägen som min höjdnotering. Som jag sagt innan så har jag inget intresse av att göra mig ovän med lokala bönder. Så: jag har varit så högt över havet som man utan att äga mark kan vara i Staffanstorps kommun. 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at