Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens dubbel

Mark och Bollebygd är två ganska anspråkslösa västgötakommuner som jag fram tills igår inte hade haft någon egentlig anledning att besöka. Efter en effektiv onsdag kan nu båda adderas till min explosionsartat växande lista.

För att få sällskap, vägledning och uppväxtanekdoter av högsta klass på färden till Marks högsta punkt Brattåsen bjöd jag med Simon, bördig från Fritsla i Mark. När vi hade parkerat bilen blev vi vilseledda av taffligt genomförd skyltning, och hamnade en dryg kilometer åt fel håll in i skogen. Efter att ha vänt tillbaka och insett att kurirleden var rätt väg att vandra var toppbestigningen en enkel match och från 240 meters höjd kunde vi nöjt blicka ut över massan av träd.



Målmedvetet sattes kursen så mot Hultafors, och en icke namngiven topp belägen 1,2 km norr om f.d. Hultafors hälsocenter (uppgiftslämnare: Bollebygds kommun). Både jag och Simon tappade modet i några sekunder när vi fick syn på rätt berg - det tycktes som att vi skulle först behöva klättra ner i en tätbevuxen ravin för att så klättra uppför en icke inbjudande brant i det usla regnvädret. Döm om vår lättnad i sinnesstämning när vi hittade en lättrampad och gemytlig stig som ledde runt ravinen ända upp till toppen. Bollebygd var besegrat! Av de fem genomförda kommunerna är det Bollebygd som bjudit på den hittills tjusigaste utsikten.

Bonusupplevelser: Kantareller, spontanvisit på Maries jobb i Skene, svart skogsbäck, tumstocksfabrik samt grönmålad husvagn benämnd "Hulken" och utrustad med pökingång.




Kommentarer

  1. Hey! När kommer din första prövning. Så att säga, där det krävs redskap och termosar och sådant? Sjukt kul projekt!

    SvaraRadera
  2. Tack! Svårt att säga, men det lär ju vara Norrland vi talar om och fjällvärlden i synnerhet. Eftersom jag räknar med att behöva göra några turer till den regionen så kanske det kan bli aktuellt med en första kraftmätning redan framåt sommaren. Innan dess ska jag beta av så många kullar och halvberg som möjligt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...

Vingåkers högsta punkt

September, 2016. Jag och min vid tillfället nygifta vän Kicki beger oss iväg i god tid en solig söndagsmorgon. Vi har ett antal mil på de sörmländska vägarna framför oss. Vi ska ta oss från mitt hem i Sund (Trosa), till Södermanlands läns västligaste trakter i Vingåkers kommun. Vingåker - för mig en relativt anonym plats och en vit fläck på kartan. Jag har i hög hastighet med tåg passerat genom orten ett stort antal gånger på västra stambanan. Jag vet att många besöker Vingåker för att outletfynda. Där tar mina associationer slut.  Mitt första ärende till Vingåker blir ett besök på kommunens högsta punkt. Det är inte ett berg som namngivits eller som jag tror lockar många besökare då det saknas stigar upp på det. Det mäter mellan 115 och 120 möh och är beläget några kilometer söder om den pittoreska bruksorten Högsjö. Kuriosa om Högsjö är att Hollywoodfrun Gunilla Persson tydligen har sina rötter här. Henne såg vi emellertid inte till då vi passerade. När vi svängt av från vägen ...

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...