Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens dubbel

Mark och Bollebygd är två ganska anspråkslösa västgötakommuner som jag fram tills igår inte hade haft någon egentlig anledning att besöka. Efter en effektiv onsdag kan nu båda adderas till min explosionsartat växande lista.

För att få sällskap, vägledning och uppväxtanekdoter av högsta klass på färden till Marks högsta punkt Brattåsen bjöd jag med Simon, bördig från Fritsla i Mark. När vi hade parkerat bilen blev vi vilseledda av taffligt genomförd skyltning, och hamnade en dryg kilometer åt fel håll in i skogen. Efter att ha vänt tillbaka och insett att kurirleden var rätt väg att vandra var toppbestigningen en enkel match och från 240 meters höjd kunde vi nöjt blicka ut över massan av träd.



Målmedvetet sattes kursen så mot Hultafors, och en icke namngiven topp belägen 1,2 km norr om f.d. Hultafors hälsocenter (uppgiftslämnare: Bollebygds kommun). Både jag och Simon tappade modet i några sekunder när vi fick syn på rätt berg - det tycktes som att vi skulle först behöva klättra ner i en tätbevuxen ravin för att så klättra uppför en icke inbjudande brant i det usla regnvädret. Döm om vår lättnad i sinnesstämning när vi hittade en lättrampad och gemytlig stig som ledde runt ravinen ända upp till toppen. Bollebygd var besegrat! Av de fem genomförda kommunerna är det Bollebygd som bjudit på den hittills tjusigaste utsikten.

Bonusupplevelser: Kantareller, spontanvisit på Maries jobb i Skene, svart skogsbäck, tumstocksfabrik samt grönmålad husvagn benämnd "Hulken" och utrustad med pökingång.




Kommentarer

  1. Hey! När kommer din första prövning. Så att säga, där det krävs redskap och termosar och sådant? Sjukt kul projekt!

    SvaraRadera
  2. Tack! Svårt att säga, men det lär ju vara Norrland vi talar om och fjällvärlden i synnerhet. Eftersom jag räknar med att behöva göra några turer till den regionen så kanske det kan bli aktuellt med en första kraftmätning redan framåt sommaren. Innan dess ska jag beta av så många kullar och halvberg som möjligt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lund och Lomma

Den som läst ett av mina tidigare inlägg om Skåne kanske minns att jag nämner en horst. För alla läsare som inte är geologer kommer här en definition, från Wikipedia:  "En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp p...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...

En rapport från det inre av Västergötland

En annars lugn höst i klättersammanhang livades upp en regnig lördag i mitten av oktober. Mina vänner Kicki (luttrad inom projektet), Jenny (toppdebutant) och Kristofer (toppdebutant) följde med mig några mil österut från Göteborg för att leta upp de högsta punkterna i Vårgårda och Herrljunga kommuner. Att Kristofer skulle med till Vårgårda var självklart, då det var han (i egenskap av kommunanställd här) som genom säkra källor försett mig med information om var högsta punkten är belägen. Svaret var vid bygden/trakten/byn Näverhult, nära gränsen till Alingsås kommun, och det var 226,5 möh som vi skulle och ganska lätt lyckades bemästra.  Från Vårgårda till Herrljunga tog vi oss via trevliga landsvägar. Vi visste att vår destination hette Danielshult (261 möh) och att det var i närheten av Håkentorp. Gemensam kartläsning var framgångsrik, vi kunde parkera invid en vägbom och sedan traska på en skogsväg till toppen. Tyvärr bjöd varken Vårgårda eller Herrljunga kommuns högs...