Fortsätt till huvudinnehåll

Omvärldsanalys

Liksom de flesta hobbies och företeelser, har även detta att bestiga höjder i definierade geografiska områden ett slagfärdigt, engelskt namn. Det heter highpointing. Uttrycket har myntats i USA och den främsta sammanslutningen där heter Highpointers Club. Klassikern i USA är att ta sig upp på högsta toppen i var och en av de 50 staterna, men även att bemästra varje county inom en stat förekommer. Den mest extrema formen av highpointing är att klättra Seven Summits, det vill säga högsta berget i varje världsdel. För de som spänt väntar sig detta efter att mitt kommunprojekt är till ända kan jag bara säga: tyvärr, det kommer inte att hända.

Här i Sverige finns ett par entusiaster inom highpointing värda att nämna:
Om hemsidorna är ordentligt uppdaterade verkar ingen av dem ha hunnit med samtliga kommuner ännu. Det ger mig en chans att bli först! Motivationen ökar i och med detta, och jag lovar minst en ny topp inom en vecka från idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Kungälv: Stora Kattås

Ännu ett naturreservat, ännu en topp invid gränsen till en annan kommun. Stora Kattås i Kungälv mäter 175 möh och genom att nu ha bestigit detta berg har jag nu inte bara dubblat min kommunskörd utan också slagit höjdrekord med svindlande 13 m.  Med bil tog jag mig dryga milen in i Svartedalens fängslande skogar. Eftersom man kunde parkera intill närliggande St Nöjevatten var det sedan ingen lång sträcka att bemästra till fots. Ganska fort kunde rätt berg identifieras och en snårig, blöt och lätt pulshöjande strapats inleddes. Såväl mitt toppsällskap Kicki som jag konstaterade ganska omgående att tajta jeans och tunna sneakers inte var optimal klädsel för att pressa sig genom sly, klafsa över myrar och klättra uppför klippblock.  Väl uppe på toppen belönades man med en hygglig vy över skogens trädtoppar, och det fanns övermogna blåbär att kalasa på om man hade varit hungrig. Däremot visade sig ingen tjäder trots att detta i stort sett garanterats i Bohusledens informationsfolder.