Fortsätt till huvudinnehåll

Järnberget International Airport

Nej, så heter den ju tyvärr inte trots allt, flygplatsen i Sigtuna kommun som ligger alldeles intill kommunens högsta punkt. Fågelvägen en halv kilometer sydost om Arlandas bana 3 hittar man Järnberget som mäter 65 möh. Flygplatser och flygmaskiner är utgör en liten personlig böjelse och väcker fascination hos mig, så på förhand hade jag föreställt mig att jag skulle stå på Järnbergets topp och med ohindrad vy spana på dånande flygplan som lyfter, ja det skulle nästan vara så att jag skulle behöva ducka. Nu blev det inte så. Järnberget ligger i skogen och i skogen finns det träd. Av Arlanda syntes därför ingenting. 

 Järnberget blev ändå en trevlig och minnesvärd toppbestigning. Dagens andra kommun för Carl, Magnus, Kicki och mig. När vi parkerade vid infarten till Stenhagen satt det skrämmande skyltar på vägbommen som dels varnade för farlig byracka, och dels lyckades uttrycka sexism förklädd till dålig humor. Hundvarningen tog jag inte alltför allvarligt på. Det borde jag ha gjort. När vi hade promenerat på stigarna upp till Järnberget och nöjt trippade omkring på mossan så hördes plötsligt bestämda och arga rop i skogen. En extremt energisk, olydig, jättestor och (lyckligtvis) glad hund dök upp och började leka med oss genom att hoppa och skutta runt och på oss. När den insåg att vi inte var särskilt roliga - jag tror vi alla blev lite skärrade - sprang den tillbaka till sina ägare och vi kunde promenera åter mot hyrbilen. Summering av Järnberget i Sigtuna kommun: lättåtkomligt, trevlig skog med bra svampmarker, ingen utsikt att tala om och befogad varningsskylt. 







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v
En kommentar
Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc
Skicka en kommentar
Läs mer

Kungälv: Stora Kattås

Ännu ett naturreservat, ännu en topp invid gränsen till en annan kommun. Stora Kattås i Kungälv mäter 175 möh och genom att nu ha bestigit detta berg har jag nu inte bara dubblat min kommunskörd utan också slagit höjdrekord med svindlande 13 m.  Med bil tog jag mig dryga milen in i Svartedalens fängslande skogar. Eftersom man kunde parkera intill närliggande St Nöjevatten var det sedan ingen lång sträcka att bemästra till fots. Ganska fort kunde rätt berg identifieras och en snårig, blöt och lätt pulshöjande strapats inleddes. Såväl mitt toppsällskap Kicki som jag konstaterade ganska omgående att tajta jeans och tunna sneakers inte var optimal klädsel för att pressa sig genom sly, klafsa över myrar och klättra uppför klippblock.  Väl uppe på toppen belönades man med en hygglig vy över skogens trädtoppar, och det fanns övermogna blåbär att kalasa på om man hade varit hungrig. Däremot visade sig ingen tjäder trots att detta i stort sett garanterats i Bohusledens informationsfolder. 
Skicka en kommentar
Läs mer