Fortsätt till huvudinnehåll

Vallentuna och Norrtälje

Omständigheterna för dessa två kommuner är de samma som för de två senaste inläggen. Anledningen är att allt hände på en och samma dag. Snabb repris för den som glömt: Jag har hyrt en bil en lördag i oktober, fyllt den med tre goda vänner och en hund och inlett dagen med att bestiga högsta punkten i Solna och Sigtuna. Nu följer fortsättningen. 

För utflyktens nästa två mål behövde vi leta upp E18. Den är nämligen en bra utgångspunkt för att hitta till både Rövarberget i Vallentuna och Klövberget i Norrtälje. Vi började med den förstnämnda. Från E18 svänger man av österut vid avfarten i Karby, kör igenom pittoreska Össeby-Garn och snirklar sig vidare på småvägar mot Gillingelund vid Gissjöns södra ände. Härifrån är det promenadavstånd till Rövarbergets topp, 81,6 möh. För att hitta rätt behöver man läsa terrängkartan och följa en kraftledning en bit. Vidare behöver man ha koll på när bäcken invid stigen gör en tvär sväng. Då är det nämligen dags att lämna stigens trygghet och bege sig uppåt i terrängen och hitta den högsta punkten. Jag tyckte om skogen här runt Rövarberget, men inte lika mycket som Kicki älskade den. Hon hann med att fylla ett antal hundbajspåsar (tomma, för guds skull!) med präktiga gula kantareller och spänstiga trattkantareller.





En stund fick vi njuta av höstsolen på Rövarbergets topp, innan vi följde våra egna spår tillbaka och svängde ut på E18 igen och körde norrut. Norrtäljes högsta punkt Klövberget (66 möh) ligger bara 100 meter från E18, mellan sjöarna Rösjön och Viren. Denna topp bjöd på dagens längsta promenad och det berodde delvis på att vi gick fel. Vi snurrade omkring alldeles i närheten och hittade en höjd som vi misstänkte var den rätta. Men efter lite gemensam spaning och detaljgranskning av kartan kom vi fram till att vi hade hamnat en aning för långt söderut. Vi klampade vidare genom blåbärsris och över mossa tills vi äntligen fann vårt kära Klövberget. Klockan hade hunnit bli en bra bit över lunch så vi belönade oss med en fikastund i skogen. Det var inte någon svindlande utsikt, och bruset från motorvägen förtog lite av skogsfriden. Men nöjd var jag ändå, vi hade tagit oss upp på dagens fjärde och mitt projekts 97:e högsta punkt i en svensk kommun.








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lund och Lomma

Den som läst ett av mina tidigare inlägg om Skåne kanske minns att jag nämner en horst. För alla läsare som inte är geologer kommer här en definition, från Wikipedia:  "En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp p...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...

En rapport från det inre av Västergötland

En annars lugn höst i klättersammanhang livades upp en regnig lördag i mitten av oktober. Mina vänner Kicki (luttrad inom projektet), Jenny (toppdebutant) och Kristofer (toppdebutant) följde med mig några mil österut från Göteborg för att leta upp de högsta punkterna i Vårgårda och Herrljunga kommuner. Att Kristofer skulle med till Vårgårda var självklart, då det var han (i egenskap av kommunanställd här) som genom säkra källor försett mig med information om var högsta punkten är belägen. Svaret var vid bygden/trakten/byn Näverhult, nära gränsen till Alingsås kommun, och det var 226,5 möh som vi skulle och ganska lätt lyckades bemästra.  Från Vårgårda till Herrljunga tog vi oss via trevliga landsvägar. Vi visste att vår destination hette Danielshult (261 möh) och att det var i närheten av Håkentorp. Gemensam kartläsning var framgångsrik, vi kunde parkera invid en vägbom och sedan traska på en skogsväg till toppen. Tyvärr bjöd varken Vårgårda eller Herrljunga kommuns högs...