Efter drygt tre år fyllde mitt projekt så äntligen tresiffrigt, i och med att jag klev upp på den högsta punkten i min hundrade kommun. Av Sveriges 290 kommuner är nu med råge en tredjedel klart och redovisat. Till min natur är jag sådan, att är det jubileum i någon bemärkelse så ska det firas, det ska märkas och vara speciellt. Här kommer berättelsen om hur den hundrade högsta punkten blev både festlig och minnesvärd.
Till att börja med är namnet på Upplands-Bro kommuns högsta punkt en festlighet i sig: Fläskbergskur heter detta 67 meter höga berg i skogen några kilometer nordöst om Bålsta. På bilden nedan ser ni beviset på hur oerhört hjälpsam Anna-Lena på kommunen var när jag hörde av mig med min fråga om deras högsta punkt. Inte bara fick jag svar, jag fick en trevlig hälsning och en terrängkarta över området i posten också.
Så det var i en trygg känsla av att hitta rätt och inte gå vilse som jag, Kicki och Kickis partner tillika min vän Katarina (toppdebutant!) möttes upp på Stockholm C för att åka pendeltåg västerut. Solen bjöd inte på sin närvaro men vi gladdes åt uppehållsväder och inte alltför snål temperatur. I Kungsängen hoppade vi av och bytte till gissningsvis en av SL:s minst passagerartäta busslinjer med slutstation Håtuna kyrka. Från denna tjusiga byggnad var det promenad resterande 4-5 km till Fläskbergskur.
Fram till den sista halvkilometern var det väldigt lätt att hitta, bred och fin skogsväg fick vi traska på. När vi sedan vek av från vägen var det som vanligt en stunds letande och funderande vid kartan för att förstå exakt var den högsta punkten var belägen. Då vi närmade oss rådde inga tvivel, Fläskbergskur är klart och tydligt dryga 10 meter högre än omgivande skog. Dessutom har någon/några tidigare besökare byggt ett rejält röse på toppen. Lite bråte och rostiga spikar vittnar också om att det möjligen kan ha funnits ett utsiktstorn här en gång i tiden, men det är obekräftade spekulationer från min sida.
Känslan då jag klev högst upp på ett berg i en svensk kommun för hundrade gången i ordningen var häftig. Det kändes och känns stort, att jag är en bra bit på väg och jag slog inom mig fast att jag definitivt inte kommer sluta innan projektet är klart till 100%. Så hur firades triumfen då? Med bubbel, som sig bör. Vi var inte de första människorna på Fläskbergskur, men jag tror att vi kan ha haft den första festen på Fläskbergskur. Vägen tillbaka var vi alla vid väldigt gott mod, och eftersom skogen såhär års är en buffé av goda matsvampar plockade vi flera påsar fulla av bara farten. Ett nöjt men slitet gäng tog till slut pendeln hem igen, med över en mil i benen och en flaska bubbel innanför västen.
Till att börja med är namnet på Upplands-Bro kommuns högsta punkt en festlighet i sig: Fläskbergskur heter detta 67 meter höga berg i skogen några kilometer nordöst om Bålsta. På bilden nedan ser ni beviset på hur oerhört hjälpsam Anna-Lena på kommunen var när jag hörde av mig med min fråga om deras högsta punkt. Inte bara fick jag svar, jag fick en trevlig hälsning och en terrängkarta över området i posten också.
Så det var i en trygg känsla av att hitta rätt och inte gå vilse som jag, Kicki och Kickis partner tillika min vän Katarina (toppdebutant!) möttes upp på Stockholm C för att åka pendeltåg västerut. Solen bjöd inte på sin närvaro men vi gladdes åt uppehållsväder och inte alltför snål temperatur. I Kungsängen hoppade vi av och bytte till gissningsvis en av SL:s minst passagerartäta busslinjer med slutstation Håtuna kyrka. Från denna tjusiga byggnad var det promenad resterande 4-5 km till Fläskbergskur.
Känslan då jag klev högst upp på ett berg i en svensk kommun för hundrade gången i ordningen var häftig. Det kändes och känns stort, att jag är en bra bit på väg och jag slog inom mig fast att jag definitivt inte kommer sluta innan projektet är klart till 100%. Så hur firades triumfen då? Med bubbel, som sig bör. Vi var inte de första människorna på Fläskbergskur, men jag tror att vi kan ha haft den första festen på Fläskbergskur. Vägen tillbaka var vi alla vid väldigt gott mod, och eftersom skogen såhär års är en buffé av goda matsvampar plockade vi flera påsar fulla av bara farten. Ett nöjt men slitet gäng tog till slut pendeln hem igen, med över en mil i benen och en flaska bubbel innanför västen.
Kommentarer
Skicka en kommentar