Fortsätt till huvudinnehåll

Österlen

Genom att aldrig tidigare ha besökt Österlen var jag övertygad om att all uppståndelse kring denna trakts skönhet och ljuva behag var starkt överdriven. Så var nu inte fallet, Österlen var otroligt vackert och trevligt i sin midsommarskrud. Så värst mycket tid till avkoppling och förströelse utöver att bestiga toppar hann vi inte med denna vända, men jag räknar med att återvända. 

 Helena, Nike och jag befann oss vid Kristianstads högsta punkt och hade därmed två andra kommuners högsta punkter inom väldigt nära räckvidd. Näst på tur: Tomelilla. Vid Agusa, som anses vara en portarna till Österlen, finns en mast på en äng. Invid denna mast finns en liten kulle som är 187 möh och detta är Tomelilla kommuns högsta punkt. Liksom Kristianstads högsta punkt ligger denna plats på en av Skånes alla åsar: Linderödsåsen. För den geologiskt törstande och bevandrade är detta en urbergshorst. Horst blev det nyord jag kompletterar min vokabulär med under denna roadtrip.



Bara en meter lägre än kullen vid masten på ängen är Hjulahultsbacken (186 möh), Simrishamns högsta punkt. Här finns för övrigt också en mast. Hjulahultsbacken är i praktiken en hage för kor och/eller får. Den är belägen i ett fantastiskt jordbrukslandskap med havsutsikt, mellan S:t Olof och Vitaby. I våra försök att närma oss toppen förargade vi först en hästlivsstilsklädd kvinna med Stockholmsdialekt genom att köra in på hennes gårdsuppfart. En oskyldig och glad uppsyn senare hade hon hjälpt oss att förklara var vi kunde parkera för att komma rätt ("höger, höger vid asfalten och sen höger igen"). Om detta var en hämndaktion för att vi varit närgångna är oklart, men vi läste kartan och insåg att rätt väg var vänster, vänster vid asfalten och sen vänster igen. Bland klöver och höbalar kunde jag beträda dagens tredje och projektets 56:e kommuntopp. 




 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...
Skicka en kommentar
Läs mer

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...
En kommentar
Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...
Skicka en kommentar
Läs mer