Klanken i Robertsfors

Stora Klanken, eller Gerusalsklanken (kärt berg har två namn?) är 272 möh och finns i Robertsfors kommun i Västerbotten. Det är Robertsfors kommuns högsta punkt och den är inte alldeles lätt att komma åt. Efter att ha klättrat upp på Loberget i grannkommunen Umeå for jag och mitt sällskap vidare på vad som på kartan verkade vara en nätt liten sträcka. Kanhända var det inte så många mil, men på norrländska grusvägar i ändlös skog upplevs sträckor längre. Särskilt om man kör lite på måfå eftersom man glömt förhandsläsa kartor noggrant nog och är van en mobiltäckning som den i tätbefolkade delar av landet.

Vi svängde av österut i årets by 2010 - Bygdsiljum ("Mycket mer än en skidbacke" om man får tro de som ansvarar för byns marknadsföring på internet) och gladdes när vi passerade Andersvattnet, för då visste vi att vi var på rätt väg. Från den plats man kunde parkera och upp till själva toppen väntade ett par kilometer uppåt på en större stig eller mindre grusväg. Sista biten var man tvungen att härja sig fram genom terrängen, uppför en bergvägg, genom snår och ris. Uppenbarligen har någon tagit på sig ansvaret att utsmycka Stora Klankens topp, för på en hög tall hade det spikats upp plankor till trappsteg och invid stammen låg en del av en snöskyffel med något orange föremål i. Kanske inte vackert så det förslår, men ändå fint på ett sätt. Jag tycker om när man uppmärksammar de högsta punkterna, i vilket format det än må vara. Norrland levde upp till alla fördomar på en punkt, och det gällde myggen. Sisådär några tusen hungriga myggor välkomnade oss med entusiasm och hunger däruppe i skogen, så det blev ett mycket kort stopp. Myggorna är också förklaringen till skärpan på någon av bilderna, och vem kan väl klandra Helena för att vilja vifta bort dem?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...

Läs mer

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom. Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk). Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...

Läs mer

Sara och bergen

Leta i den här bloggen