Efter snart två års klättrande var det skönt att äntligen ta sig an Norrland och därmed ha tagit projektet till alla landsändar. Under ett besök hos min goda vän Helena i Umeå passade det ypperligt att ägna en dag åt irrfärder i ändlösa skogslandskap. Märkligt nog har Helena inte varit med på någon topp innan, så det blev hennes premiär. Detsamma gäller vår kompis Olivia, som hoppade in i baksätet och följde med.
Umeå har sitt nordliga läge till trots inte den topografi som man fördomsfullt kan tro. Dess högsta punkt Loberget mäter halvimponerande 364 möh, det vill säga samma höjdklass som mina värmländska hemtrakter i Arvika och Eda. Var hittar man Loberget då? Jo, fem mil norr om Umeå tätort, rakt ut i skogen strax öster om det lilla samhället Botsmark.
Väl framme i Botsmark passade vi på att kila in på den lokala matbutiken för att fråga experterna - det vill säga lokalbefolkningen - om lite synpunkter kring vår tänkta rutt till Loberget. Den första experten, kassörskan i matbutiken, tyckte överhuvudtaget inte att Loberget var särskilt intressant eller sevärt. Nej, hellre borde vi åka och titta på traktens välkända klippblock: "det är det största som finns i... ja överhuvudtaget" förkunnades det på klingande norrländska. (Fotnot: vi åkte faktiskt och letade lite förstrött efter klippblocket men fann inget och struntade i det. I efterhand kanske det var dumt, för källor på internet bekräftar att det faktiskt rör sig om världens största flyttblock, så det var nog en imponerande syn vi gick miste om).
Expert nr 2, en äldre gentleman, visste både ett och annat om Lobergets åtkomst, vilka leder och stigar som var igenvuxna och borde undvikas samt därmed också vilken den lättaste vägen upp var. Man kunde köra bil ganska nära bergets topp, promenera en kilometer på en skoterled och sedan hitta såväl övernattningsstuga (innehållande gästbok som signerades med Sara och Bergen-propaganda), grillplats och utsiktstorn på toppen. Nästan uppe såg man över ett kalhygge en vidsträckt utsikt. Tyvärr var utsiktstornet stängt pga säkerhetsskäl (murket virke), enligt uppgift skulle man därifrån ha kunnat se utöver Bottenviken ett antal mil bort. Torn eller inte, en solig lördag i maj var Loberget en trevlig upplevelse och kommuntopp nr 51 i ordningen.
Umeå har sitt nordliga läge till trots inte den topografi som man fördomsfullt kan tro. Dess högsta punkt Loberget mäter halvimponerande 364 möh, det vill säga samma höjdklass som mina värmländska hemtrakter i Arvika och Eda. Var hittar man Loberget då? Jo, fem mil norr om Umeå tätort, rakt ut i skogen strax öster om det lilla samhället Botsmark.
Väl framme i Botsmark passade vi på att kila in på den lokala matbutiken för att fråga experterna - det vill säga lokalbefolkningen - om lite synpunkter kring vår tänkta rutt till Loberget. Den första experten, kassörskan i matbutiken, tyckte överhuvudtaget inte att Loberget var särskilt intressant eller sevärt. Nej, hellre borde vi åka och titta på traktens välkända klippblock: "det är det största som finns i... ja överhuvudtaget" förkunnades det på klingande norrländska. (Fotnot: vi åkte faktiskt och letade lite förstrött efter klippblocket men fann inget och struntade i det. I efterhand kanske det var dumt, för källor på internet bekräftar att det faktiskt rör sig om världens största flyttblock, så det var nog en imponerande syn vi gick miste om).
Expert nr 2, en äldre gentleman, visste både ett och annat om Lobergets åtkomst, vilka leder och stigar som var igenvuxna och borde undvikas samt därmed också vilken den lättaste vägen upp var. Man kunde köra bil ganska nära bergets topp, promenera en kilometer på en skoterled och sedan hitta såväl övernattningsstuga (innehållande gästbok som signerades med Sara och Bergen-propaganda), grillplats och utsiktstorn på toppen. Nästan uppe såg man över ett kalhygge en vidsträckt utsikt. Tyvärr var utsiktstornet stängt pga säkerhetsskäl (murket virke), enligt uppgift skulle man därifrån ha kunnat se utöver Bottenviken ett antal mil bort. Torn eller inte, en solig lördag i maj var Loberget en trevlig upplevelse och kommuntopp nr 51 i ordningen.
Kommentarer
Skicka en kommentar