Fortsätt till huvudinnehåll

Årsdebut i Halland

Äntligen är toppbestigandet igång igen efter en liten vinterdvala. Jag fyllde bilen med skogssugna, skönsjungande män (Carl, Per och Andreas) och for söderut längs E6:an. En avfart och lite småvägar senare fann vi oss själva strax utanför det sömniga samhället Älvsered i Falkenbergs kommuns nordöstra hörn. Det första vi sprang på efter att ha parkerat bilen var en grupp hornprydda, stora och extremt håriga kor/tjurar som stirrade på oss från andra sidan av sitt stängsel. Tilläggas bör att stängslet bestod av en metalltråd placerad ungefär en decimeter ovan marken. Efter att ha bevisat våra fredliga ändamål för djuren och aktsamt tagit oss förbi dem var det dags att leta efter en icke namngiven, drygt 205 meter hög höjd i närheten. Bred stig och kalhygge gjorde både identifikation och bestigning av höjden till en smal sak. Ingen utsikt att tala om från Falkenbergs högsta punkt, men ett trevligt skogsområde att ströva i var det. 





Det hade börjat skymma då vi traskade ner från Falkenbergstoppen. Väl medveten om att ytterligare en kommuntopp skulle passeras på vägen tillbaka till Göteborg, propsade jag ändå på att vi skulle söka upp och övervinna även denna. Sagt och gjort, vi förflyttade oss till trakterna nära Idala i Kungsbacka kommun. En ledningsgata från Ringhals kärnkraftverk, bred som flera fotbollsplaner, skulle vara det lättaste sättet att navigera till punkten Ulvås, 187 m.ö.h. Fastän Kungsbackas högsta punkt var lägre än Falkenbergs, fick vi klättra och svettas betydligt mer för att ta oss upp på denna. Å andra sidan var det när vi vände oss om och fick se ut över skogar och sjöar värt varenda höjdmeter. Två toppar på en dag, 17 kommuner avklarade och halva Halland (tre av sex kommuner) kan protokollföras. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at