Fortsätt till huvudinnehåll

En ö och en till

Denna musikvideo tillika en av de bästa vissellåtarna någonsin avslöjar den första av två kommuner som bestigits under dagen. Tjörn. Vetteberget, 116 möh,  sällar sig till skaran av väl utmärkta och lättillgängliga höjder. Strax innan man når Rönnäng svänger man av, parkerar sitt fordon och följer leden uppåt över kala bergshällar. Så gjorde i alla fall jag, Åsa och Anders (dagens bergsdebutant) när vi tog oss till Tjörns tak. Strålande vyer i alla väderstreck bjöds vi på. Jag vet inte om människor som levde på bronsåldern visste att Vetteberget var en framtida kommunal höjdpunkt, men de hade i alla fall bemödat sig att bygga Bohusläns största stenröse på toppen. Det är andra gången jag konfronteras med ett rejält bronsåldersröse på en kommuntopp (det första var i Strömstad), och då är jag ändå bara i begynnelsen av mitt projekt. Jag befarar att jag kommer bli mer bevandrad i historiska sevärdheter än jag anat i och med detta. 




Från en västkustö till en annan. Fastän jag inte var helt säker på var högsta punkten på närbelägna Orust fanns ville jag göra ett försök. Lite snabb internetresearch i bilen gjorde att vi kunde ringa in ett misstänkt skogsområde i Söbben, strax norr om tätorten Henån. Sen tog jag till mitt allra bästa knep: fråga en lokalinvånare. Första bästa Söbbenflanör, vilket visade sig vara en trevlig äldre herre, kunde omedelbart både bekräfta och peka ut att vi hade kommit helt rätt. Jakten på Skälmeberget, 147 möh, kunde ta sin början. Det skogsklädda landskapet på denna del av Orust gjorde det inte helt enkelt att från marknivå i skogen se var den högsta höjden fanns. Så vi klättrade lite på måfå (där försvann mitt löfte till mina medresenärer om att det skulle bli en civiliserad dag utan behov av friluftskläder) innan vi hittade det vi är ganska övertygade om är Orusts högsta punkt. Det fanns inga spännande djur att titta på i skogen idag, men vi har sett blåsippor och hört småfåglar sjunga så det verkar finnas hopp om vår på västkusten.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lund och Lomma

Den som läst ett av mina tidigare inlägg om Skåne kanske minns att jag nämner en horst. För alla läsare som inte är geologer kommer här en definition, från Wikipedia:  "En horst är ett geologiskt fenomen som uppstått genom en förskjutning längs förkastningar så att områdena på ömse sidor om horsten har sjunkit ned (eller området som definierar horsten har skjutits uppåt)." För att ta mig till Lunds kommuns högsta punkt var jag tvungen att klättra upp på Romeleåsen, Sveriges sydligast belägna horst. Platsen Romeleklint är inte högst på hela Romeleåsen, men som sagt högst i Lunds kommun och mäter 175 möh. Grusvägar finns hela vägen upp till toppen, men eftersom jag och mitt sällskap läst kartan lite slarvigt så parkerade vi invid en annan höjd och började springa brant uppför en grässlänt. Det hade kunnat bli en falsk toppnotering, om det inte vore så att vi tog ytterligare en titt på kartan och insåg att Romeleklint var höjden intill. Så vi släntrade ned igen, och gick upp p...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...

En rapport från det inre av Västergötland

En annars lugn höst i klättersammanhang livades upp en regnig lördag i mitten av oktober. Mina vänner Kicki (luttrad inom projektet), Jenny (toppdebutant) och Kristofer (toppdebutant) följde med mig några mil österut från Göteborg för att leta upp de högsta punkterna i Vårgårda och Herrljunga kommuner. Att Kristofer skulle med till Vårgårda var självklart, då det var han (i egenskap av kommunanställd här) som genom säkra källor försett mig med information om var högsta punkten är belägen. Svaret var vid bygden/trakten/byn Näverhult, nära gränsen till Alingsås kommun, och det var 226,5 möh som vi skulle och ganska lätt lyckades bemästra.  Från Vårgårda till Herrljunga tog vi oss via trevliga landsvägar. Vi visste att vår destination hette Danielshult (261 möh) och att det var i närheten av Håkentorp. Gemensam kartläsning var framgångsrik, vi kunde parkera invid en vägbom och sedan traska på en skogsväg till toppen. Tyvärr bjöd varken Vårgårda eller Herrljunga kommuns högs...