Fortsätt till huvudinnehåll

Norrköping + Söderköping

Det här inlägget ska handla om två östgötska köpingar och en resa dit den 2 april 2016. Det var en intensiv dag med fyra toppbestigningar, så detta inlägg är att betraktas som del 1 av 2 i en summering av hela färden.  

Kicki följer ofta med på mina strapatser och detta var inget undantag. Den här gången följde även Kickis blivande fru Katarina med, så vi var en glad trio som tog E4 söderut. När det skyltades mot Åby var det dags att svänga av för att komma till Norrköpings kommuns högsta punkt som heter Jakobsdalsberget. Berget mäter 170,8 möh och är beläget invid Ågelsjön, nordväst om Hultsbruk. Kuriosa om Hultsbruk, för den som är intresserad, är att där har man tillverkat yxor i stort sett sedan tidernas begynnelse. 

Upplevelsemässigt var Jakobsdalsberget en höjdare. Efter en lagom lång promenad upp till toppen väntade strålande utsikt över både Ågelsjön och ut mot kusten. Spännande militära master, byggnader och trappor fanns även till beskådan. Förutom highpointers som jag, verkade berget locka till sig en hel del mountainbike-åkare från trakten. 






Nästa anhalt: Söderköping och det något lägre Ottesättersberget på 110,3 möh. Det finns ett ganska uppseendeväckande och brant berg mitt inne i centrala Söderköping, men det är inte kommunens högsta. Istället behöver man bege sig en bit åt sydväst, genom bördig och böljande östgötsk landsbygd och till trakterna kring Östra Ryd. Ute i skogen i ett område rakt söder om Östra Ryd finns rätt plats. 

Efter att ha parkerat bilen och gått några hundra meter längs en skogsväg fanns sedan inte så många riktmärken kvar att gå på. Inga vägar eller stigar leder till Ottesättersbergets topp. Det gällde för oss att ta ut rätt riktning och hålla den, uppåt genom en ganska öppen och lättvandrad skog. Efter en halv kilometer kunde vi konstatera att vi kommit så högt vi kunde, vi var på Söderköpings kommuns högsta punkt. Triangelpunkten som enligt kartan finns på platsen hittade vi och kunde ytterligare bekräfta att vi hamnat rätt. Vi firade med mackor och kaffe, det kändes rimligt och smakade mycket bra. 





 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Vallentuna och Norrtälje

Omständigheterna för dessa två kommuner är de samma som för de två senaste inläggen. Anledningen är att allt hände på en och samma dag. Snabb repris för den som glömt: Jag har hyrt en bil en lördag i oktober, fyllt den med tre goda vänner och en hund och inlett dagen med att bestiga högsta punkten i Solna och Sigtuna. Nu följer fortsättningen.  För utflyktens nästa två mål behövde vi leta upp E18. Den är nämligen en bra utgångspunkt för att hitta till både Rövarberget i Vallentuna och Klövberget i Norrtälje. Vi började med den förstnämnda. Från E18 svänger man av österut vid avfarten i Karby, kör igenom pittoreska Össeby-Garn och snirklar sig vidare på småvägar mot Gillingelund vid Gissjöns södra ände. Härifrån är det promenadavstånd till Rövarbergets topp, 81,6 möh. För att hitta rätt behöver man läsa terrängkartan och följa en kraftledning en bit. Vidare behöver man ha koll på när bäcken invid stigen gör en tvär sväng. Då är det nämligen dags att lämna stigens trygghet och bege sig