Det här inlägget ska handla om två östgötska köpingar och en resa dit den 2 april 2016. Det var en intensiv dag med fyra toppbestigningar, så detta inlägg är att betraktas som del 1 av 2 i en summering av hela färden.
Kicki följer ofta med på mina strapatser och detta var inget undantag. Den här gången följde även Kickis blivande fru Katarina med, så vi var en glad trio som tog E4 söderut. När det skyltades mot Åby var det dags att svänga av för att komma till Norrköpings kommuns högsta punkt som heter Jakobsdalsberget. Berget mäter 170,8 möh och är beläget invid Ågelsjön, nordväst om Hultsbruk. Kuriosa om Hultsbruk, för den som är intresserad, är att där har man tillverkat yxor i stort sett sedan tidernas begynnelse.
Upplevelsemässigt var Jakobsdalsberget en höjdare. Efter en lagom lång promenad upp till toppen väntade strålande utsikt över både Ågelsjön och ut mot kusten. Spännande militära master, byggnader och trappor fanns även till beskådan. Förutom highpointers som jag, verkade berget locka till sig en hel del mountainbike-åkare från trakten.
Nästa anhalt: Söderköping och det något lägre Ottesättersberget på 110,3 möh. Det finns ett ganska uppseendeväckande och brant berg mitt inne i centrala Söderköping, men det är inte kommunens högsta. Istället behöver man bege sig en bit åt sydväst, genom bördig och böljande östgötsk landsbygd och till trakterna kring Östra Ryd. Ute i skogen i ett område rakt söder om Östra Ryd finns rätt plats.
Efter att ha parkerat bilen och gått några hundra meter längs en skogsväg fanns sedan inte så många riktmärken kvar att gå på. Inga vägar eller stigar leder till Ottesättersbergets topp. Det gällde för oss att ta ut rätt riktning och hålla den, uppåt genom en ganska öppen och lättvandrad skog. Efter en halv kilometer kunde vi konstatera att vi kommit så högt vi kunde, vi var på Söderköpings kommuns högsta punkt. Triangelpunkten som enligt kartan finns på platsen hittade vi och kunde ytterligare bekräfta att vi hamnat rätt. Vi firade med mackor och kaffe, det kändes rimligt och smakade mycket bra.
Kicki följer ofta med på mina strapatser och detta var inget undantag. Den här gången följde även Kickis blivande fru Katarina med, så vi var en glad trio som tog E4 söderut. När det skyltades mot Åby var det dags att svänga av för att komma till Norrköpings kommuns högsta punkt som heter Jakobsdalsberget. Berget mäter 170,8 möh och är beläget invid Ågelsjön, nordväst om Hultsbruk. Kuriosa om Hultsbruk, för den som är intresserad, är att där har man tillverkat yxor i stort sett sedan tidernas begynnelse.
Upplevelsemässigt var Jakobsdalsberget en höjdare. Efter en lagom lång promenad upp till toppen väntade strålande utsikt över både Ågelsjön och ut mot kusten. Spännande militära master, byggnader och trappor fanns även till beskådan. Förutom highpointers som jag, verkade berget locka till sig en hel del mountainbike-åkare från trakten.
Nästa anhalt: Söderköping och det något lägre Ottesättersberget på 110,3 möh. Det finns ett ganska uppseendeväckande och brant berg mitt inne i centrala Söderköping, men det är inte kommunens högsta. Istället behöver man bege sig en bit åt sydväst, genom bördig och böljande östgötsk landsbygd och till trakterna kring Östra Ryd. Ute i skogen i ett område rakt söder om Östra Ryd finns rätt plats.
Efter att ha parkerat bilen och gått några hundra meter längs en skogsväg fanns sedan inte så många riktmärken kvar att gå på. Inga vägar eller stigar leder till Ottesättersbergets topp. Det gällde för oss att ta ut rätt riktning och hålla den, uppåt genom en ganska öppen och lättvandrad skog. Efter en halv kilometer kunde vi konstatera att vi kommit så högt vi kunde, vi var på Söderköpings kommuns högsta punkt. Triangelpunkten som enligt kartan finns på platsen hittade vi och kunde ytterligare bekräfta att vi hamnat rätt. Vi firade med mackor och kaffe, det kändes rimligt och smakade mycket bra.
Kommentarer
Skicka en kommentar