Fortsätt till huvudinnehåll

Trosa kommun

Under 2015 tog jag ett stort och modigt steg och köpte ett hus på landet. Det stod inget om det i prospektet, och för att vara helt ärlig hade jag inte heller koll, men huset ligger lägligt nog på gångavstånd från min nya hemkommuns högsta punkt. Lämpligt är bara förnamnet. Kommunen är Trosa i Södermanland och den högsta punkten heter Galghornsberget (85,2 möh).

Tillsammans med min kompis och kollega Elin hade jag pratat ett tag om att göra slag i saken och kliva upp på Galghornsberget. Elin har starka ambitioner att utveckla sin skogsmulle-sida så det passade väldigt bra att ses och hänga i skogen. Det blev en mild men gråmulen decemberlördag som vi kom iväg. 

Galghornsberget ligger långt norrut i Trosa kommun, alldeles precis på gränsen till Stockholms län och Södertälje kommun. Även om berget är ganska lågt syns det på långt avstånd eftersom det finns en militär mast med stora paraboler uppe på toppen. Elin och jag parkerade bilen i närheten och traskade sedan cirka 20 minuter för att nå upp till toppen. Det var inte särskilt ansträngande. Väl framme bekräftades den militära närvaron genom diverse skumma strukturer både ovan och under jord. Till vår förvåning fanns faktiskt en känsla av att stå högt upp och man kunde ana sig till en vy från Galghornsbergets topp. 




Sen följer en hittills unik episod i projektets historia. Vi hamnade på fel plats när vi skulle besöka Skogsbyås som är Nyköpings högsta punkt. Det var eftermiddag och på väg att bli mörkt så vi hade lite tidspress. Detta gjorde att vi vek av från Sörmlandsleden några hundra meter för tidigt. Vi tog oss upp på vad vi trodde var Skogsbyås, men som jag nu i efterhand med hjälp av kartan inser är en fem meter lägre punkt ca 200 m österut. Vi fick oss i alla fall en fika på en av Nyköpings kommuns högsta punkter, om än inte den allra högsta. Fortsättning följer om Nyköpings kommun.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at