Fortsätt till huvudinnehåll

Årsdebut 2015 - Enköpings kommun

Jag tänkte nu berätta om den härliga aprillördag när jag åkte till Enköpings kommuns högsta punkt. Men eftersom det är premiär för året vill jag börja med en lägesrapport för mitt projekt. 

Sedan augusti 2011, det vill säga tre och ett halvt år, har jag lagt många timmar och mil på att åka land och rike runt i jakt på de olika kommunernas höjdpunkter. Eftersom jag är svag för statistik passar jag på att sammanfatta min framfart i några siffror:
  • 106 av totalt 290 kommuner avklarade, vilket motsvarar 36,6%. 
  • Högst hittills är Orsas högsta punkt med sina 732 möh.
  • Lägst då? Burlöv, 32 möh. (Men den var fin och trevlig!)
  • Total avklarad höjd: 21 236 möh, eller nästan två och ett halvt Mt Everest.
  • Snitthöjd över havet i de avklarade kommunerna är ganska exakt 200 meter.  

Det här året ger jag ett löfte och det är högre höjder. Jag tänker spränga 1000-metergränsen och ge mig på lite mastigare toppar eller rentav fjäll. När året är slut vore det också kul om 145 kommuner är avklarade, då det skulle betyda halvvägs. 

Åter till lördagen i mitten av april. Vi befinner oss i Solna, min kompis Kicki och jag, för att plocka upp en liten hyrbil som ska tjänstgöra som dagens transportmedel på de Uppländska vidderna. Kanske gnällde vi lite över att det var gråväder, kanske jämförde vi våra fräsiga och mycket funktionella skogsbyxor och nickade nöjt över hur gött det känns att gå klädda för en dag i skogen. Sen bar det av västerut på E18 ända till Enköping vilket var dagens första kommun av fyra. Den högsta punkten i kommunen heter Ledsbergsfallet, 102 möh. På kartan hittar man den ganska exakt mitt emellan Uppsala och Västerås, några kilometer rakt söder om Vittinge. 

Vi närmade oss söderifrån och parkerade där den klart och tydligt markerade Upplandsleden korsade vägen. Vägen till toppen går nämligen via denna vandringsled. Vi höll koll på de bäckar och myrar som skulle berätta när det var dags att vika av från leden och spana efter högre terräng inne i skogen. Utan några större besvär kunde vi lokalisera toppen och kliva upp. Ingen markering av högsta punkten och ingen utsikt. Däremot trevlig och snäll skog kryddad med vårtecken såsom blåsippor, vitsippor och tussilago. En på alla sätt lätthanterlig och bra årspremiär.








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at