Fortsätt till huvudinnehåll

Snöigt i Stenungsund

Tidigare år har jag legat lågt och inte gjort särskilt många toppbesök under vinterhalvåret. Det har känts besvärligt att ta sig fram i terräng och mörkret har inte lockat eller underlättat. Det känns därför väldigt roligt att projektets fjärde vinter har varit så mycket mera full av aktivitet. Till och med i mellandagarna klättrades det. På väg ner till gamla hemstaden Göteborg gjorde jag ett uppehåll hos min goda vän Mia i Lilla Edet. Vi tog med oss två tacksamma och glada hundar (Nova och Mattis) ut i skogarna öster om Ucklum för att hitta en icke namngiven topp på ca 180 meter över havet - Stenungsunds högsta punkt. 

 Kommunen själv hade inte ett klart svar på vilken den högsta punkten är. Dock var de till stor hjälp då de försåg mig med information om i vilket område den borde finnas, tillsammans med exempel på tre toppar som borde höra till kommunens högsta. Därför kunde mitt detektivarbete med lusläsning av höjdkurvor på kartan koncentreras kring de sjörika, nordliga delarna av Svartedalens natur- och vildmarksområde. Den som följt denna blogg länge kanske minns att min blott andra kommuntopp Stora Kattås (Kungälv) också tog mig till Svartedalen, dock en bit längre söderut. 

För att återgå till Stenungsunds kommun så stod det klart att högsta punkten finns nordväst om St. Bjurevatten, och sydväst om L. Holmevatten. Tacksamt nog fanns en klart farbar grusväg ända fram till St. Bjurevattens nordliga strand, längs vilken vi skulle promenera på en stig för att sedan börja klättra uppåt. Mitt och Mias flås fick sig en prövning, då det var riktigt brant uppåt något hundratal meter. Hundarna var klart mer spänstiga och och for med stor entusiasm fram och tillbaka i skogsterrängen. Det var en riktigt fin vinterdag i skogen och det enda Mia och jag kände att vi kunde ha gjort bättre var att ha tagit med oss fika. Med tanke på Mias entusiasm för mitt projekt lär vi få flera tillfällen på oss att bli bättre på den punkten. 








 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...
Skicka en kommentar
Läs mer

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...
En kommentar
Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...
Skicka en kommentar
Läs mer