Tidigare år har jag legat lågt och inte gjort särskilt många toppbesök under vinterhalvåret. Det har känts besvärligt att ta sig fram i terräng och mörkret har inte lockat eller underlättat. Det känns därför väldigt roligt att projektets fjärde vinter har varit så mycket mera full av aktivitet. Till och med i mellandagarna klättrades det. På väg ner till gamla hemstaden Göteborg gjorde jag ett uppehåll hos min goda vän Mia i Lilla Edet. Vi tog med oss två tacksamma och glada hundar (Nova och Mattis) ut i skogarna öster om Ucklum för att hitta en icke namngiven topp på ca 180 meter över havet - Stenungsunds högsta punkt.
Kommunen själv hade inte ett klart svar på vilken den högsta punkten är. Dock var de till stor hjälp då de försåg mig med information om i vilket område den borde finnas, tillsammans med exempel på tre toppar som borde höra till kommunens högsta. Därför kunde mitt detektivarbete med lusläsning av höjdkurvor på kartan koncentreras kring de sjörika, nordliga delarna av Svartedalens natur- och vildmarksområde. Den som följt denna blogg länge kanske minns att min blott andra kommuntopp Stora Kattås (Kungälv) också tog mig till Svartedalen, dock en bit längre söderut.
För att återgå till Stenungsunds kommun så stod det klart att högsta punkten finns nordväst om St. Bjurevatten, och sydväst om L. Holmevatten. Tacksamt nog fanns en klart farbar grusväg ända fram till St. Bjurevattens nordliga strand, längs vilken vi skulle promenera på en stig för att sedan börja klättra uppåt. Mitt och Mias flås fick sig en prövning, då det var riktigt brant uppåt något hundratal meter. Hundarna var klart mer spänstiga och och for med stor entusiasm fram och tillbaka i skogsterrängen. Det var en riktigt fin vinterdag i skogen och det enda Mia och jag kände att vi kunde ha gjort bättre var att ha tagit med oss fika. Med tanke på Mias entusiasm för mitt projekt lär vi få flera tillfällen på oss att bli bättre på den punkten.
Kommunen själv hade inte ett klart svar på vilken den högsta punkten är. Dock var de till stor hjälp då de försåg mig med information om i vilket område den borde finnas, tillsammans med exempel på tre toppar som borde höra till kommunens högsta. Därför kunde mitt detektivarbete med lusläsning av höjdkurvor på kartan koncentreras kring de sjörika, nordliga delarna av Svartedalens natur- och vildmarksområde. Den som följt denna blogg länge kanske minns att min blott andra kommuntopp Stora Kattås (Kungälv) också tog mig till Svartedalen, dock en bit längre söderut.
För att återgå till Stenungsunds kommun så stod det klart att högsta punkten finns nordväst om St. Bjurevatten, och sydväst om L. Holmevatten. Tacksamt nog fanns en klart farbar grusväg ända fram till St. Bjurevattens nordliga strand, längs vilken vi skulle promenera på en stig för att sedan börja klättra uppåt. Mitt och Mias flås fick sig en prövning, då det var riktigt brant uppåt något hundratal meter. Hundarna var klart mer spänstiga och och for med stor entusiasm fram och tillbaka i skogsterrängen. Det var en riktigt fin vinterdag i skogen och det enda Mia och jag kände att vi kunde ha gjort bättre var att ha tagit med oss fika. Med tanke på Mias entusiasm för mitt projekt lär vi få flera tillfällen på oss att bli bättre på den punkten.
Skulle du kunna skicka koordinaterna av berget ?
SvaraRadera