GÄSTBLOGGARE MIA: Ale kommun

Årets näst sista dag var det dags för Sara att bestiga sin 106:e topp och för mig, gästbloggare Mia, min 5:e. Fortfarande lite möra i benen efter gårdagens topp (Stenungsund) siktade vi in oss på Ale kommun och en topp utan namn, ca 195 meter över havet, belägen norr om Secklemossen i Risvedens stora skogsområde. Våra följeslagare Nova och Mattis var lika ivriga som vi när vi styrde Skodan över det vinterbeklädda landskapet.

Sara hade förberett minutiöst med kartor men det hjälpte föga när en vägbom satte stopp för bilen så vi började traska istället. Mia, den inte lika toppvana deltagaren, fick bekänna färg när grusvägen aldrig ville sluta att gå uppåt. Grusvägen upplevdes som liten och oattraktiv men mystiken tätnade när skyltar om hur gods skulle levereras dök upp och färska bilspår lyste i snön. Vad skulle vi hitta längst in? Grusvägen övergick så småningom till en ännu mindre väg och, precis enligt planerna, så vek vi av vid en vändplats rakt in i skogen. Nova och Mattis tog täten genom snårskog men vi kunde med hjälp av en viltstig plöja oss igenom massan. Väl uppe blev det lite ögonmätning tills vi slutligen kunde enas om vilken kulle som var högst. Utsikten var väl föga imponerande men väl en vit och trolsk natur.

Väl nere på vägen igen så ville vi självklart inte gå samma väg tillbaka utan fortsatte på en större runda, fortfarande hyfsat pigga i benen. Genom det allvetande Wikipedia hade vi dagen innan fått veta att det i detta område var mycket gott om klövvilt, vilket troligtvis är det som lockar flest folk hit. Vi fick tyvärr inte se några levande bevis på detta men däremot sprang vi på två stycken åtlar. Den ena bestod av diverse älgdelar som låg utspridda tillsammans med spannmål och den andra bestod av endast spannmål. Jag har senare fått veta att det första var en åtel för räv och det andra för vildsvin.

Efter två timmar på vandrande fot så började vi nu bli ganska trötta och till och med hundarna började sacka efter lite. Rundan närmade sig sitt slut. Vi hade hoppats på att hinna med ett besök i den närliggande byn Pussen och tillhörande Pussasjön men beslutade oss för att det fick vänta till en annan gång. Vi började redan planera nästkommande toppbestigningar. Då ska vi ge oss på Dalslands höjder, och det ser jag fram emot!