GÄSTBLOGGARE NIKE: Mullsjö kommun

Då var det min, Nikes, tur att ta över rodret för ett inlägg!

Efter den relativt enkla klättringen (eftersom den gick på hjul) upp på Taberg ställde vi siktet mot Mullsjö, ett samhälle i vars skogar jag spenderat min barndoms somrar (okej, egentligen hör "min" skog till Habo kommun, men vi hängde mer i Mullsjö eftersom det ligger närmre). Vägen dit gick dock via just Habo och närmare bestämt Habo kyrka som jag gick med på att besöka (trots att jag varit där flertalet gånger under tidigare nämnda somrar i min barndom). Denna lilla spontana avvikelse från rutten skapade dock jubel och lyckotjut hos medresenären till höger om mig i bilen, vilket trots allt bidrog till den goda stämningen och gjorde besöket väl värt sin omväg.

Nästa stopp blev inte heller det Mullsjös topp utan än en gång avvek vi från vägen och körde in i skogen. Efter en kort färd på en allt mindre existerande väg samt en mindre incident med en stubbe var vi framme vid torpet i skogen där alla somrarna i min barndom hade spenderats. Här uppehöll vi oss inte allt för länge och med alla avvikelser avklarade kunde vi fokusera helhjärtat på uppgiften; att bestiga Mullsjö kommuns högsta topp, Hallaberget.

Vi visste var berget var lokaliserat och att flera vägar gick hyfsat nära, dock fanns det oroväckande många bommar utmarkerade på kartan som visserligen ingav en viss portion spänning men också en viss oro över hur långt vi skulle behöva gå. Det kan hända att vi passerade någon skylt om (o)tillåten trafik men som tur var lyste bommarna med sin frånvaro och vi kunde köra nästan hela vägen fram. Väl där förberedde vi oss på svår terräng och många granbarr i skorna men blev överraskade av en stig hela vägen fram samt både en urblekt hänvisande skylt och ett raserat utkikstorn. Högsta punkten bestod av en platå som bredde ut sig ovanför de planterade granarna, 352 meter över havet. Själva platsen i sig var lite som en plats i skogen brukar vara; träd, mossa och stenar. Överrumplade av hur smidigt det gått samt den oväntade gästfriheten föll toppen oss alla i smaken, även om den nu i efterhand inte var den mest spektakulära toppen under dagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...

Läs mer

Vingåkers högsta punkt

September, 2016. Jag och min vid tillfället nygifta vän Kicki beger oss iväg i god tid en solig söndagsmorgon. Vi har ett antal mil på de sörmländska vägarna framför oss. Vi ska ta oss från mitt hem i Sund (Trosa), till Södermanlands läns västligaste trakter i Vingåkers kommun. Vingåker - för mig en relativt anonym plats och en vit fläck på kartan. Jag har i hög hastighet med tåg passerat genom orten ett stort antal gånger på västra stambanan. Jag vet att många besöker Vingåker för att outletfynda. Där tar mina associationer slut. Mitt första ärende till Vingåker blir ett besök på kommunens högsta punkt. Det är inte ett berg som namngivits eller som jag tror lockar många besökare då det saknas stigar upp på det. Det mäter mellan 115 och 120 möh och är beläget några kilometer söder om den pittoreska bruksorten Högsjö. Kuriosa om Högsjö är att Hollywoodfrun Gunilla Persson tydligen har sina rötter här. Henne såg vi emellertid inte till då vi passerade. När vi svängt av från vägen ...

Läs mer

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom. Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Läs mer

Sara och bergen

Leta i den här bloggen