Fortsätt till huvudinnehåll

Dubbelt upp på Billingen

Väldigt uppmärksamma följare av detta projekt och tillhörande blogg har hört uttrycket "platåberg" nämnas innan. Jag har besökt Hunneberg, Ålleberg, Kinnekulle. Platåbergen hittas i Sverige främst i Västergötland. Därför är det är inte sällan på ett platåberg som en västgötsk kommuns högsta punkt återfinns. När jag i mars besökte platåberget Billingen kunde jag smidigt pricka av två highpoints: både Skövde och Skara kommuns högsta punkter finns på samma berg. Billingen måste historiskt ha varit en väldigt åtråvärd plats med tanke på hur kommungränserna uppe på berget är dragna (det ser närmast ut att ha varit väpnad konflikt om territorier och gränser). Förutom att Skövde och Skara har olika delar av berget, så är även Falköpings kommun representerat.

Högst på berget ligger Skövdes högsta punkt, 304 möh. Det är en liten kulle i skogen, några hundra meter från den bilväg som korsar berget och strax norr om Blängsmossen. Jag och dagens sällskap Hampus (en topp sedan tidigare, för övrigt även det ett platåberg) hade ingen brådska att leta upp högsta punkten. Det var en härlig vårdag med oblyga hackspettar, blåsippor och vattenfall att beskåda på vägen upp på Billingen. 




Att från Skövdes högsta punkt till Skaras högsta punkt var nästa mål. Det var knappt ens en utmaning faktiskt. Allt som krävdes var att återvända till tidigare nämnda bilväg, köra 3-4 minuter, stanna, parkera och gå ur bilen. Det som gjorde det någorlunda svårt var att här fanns inte någon distinkt topp eller ens förhöjning att gå på. Skara kommun är högst över havet alldeles intill kommunens östra gräns, intill södra delen av Blängsmossen. Med detta sagt är det ganska givet att det här med utsikt inte är något Skara kommuns högsta punkt bjuder på. Däremot bjuds det på en stig som går över i plankor över myrmark rakt in på just Blängsmossen. Jag hade gjort lite research på förhand, fågellivet skulle vara sprudlande här. Från fågeltornet hade jag hoppats få se både det ena och det andra, såsom rödbena, grönbena och lekande orrar. Jag hade till och med skaffat en kikare för att beskåda alla tjusiga fåglar. Resultatet? Noll och ingenting. Jag och Hampus spanade och spanade och inte ens en kråka eller skata behagade visa sig. Så kan det vara, jag antar att jag får återvända till Billingen en tidig gryning istället för att få ta del av fågellivet. 







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at