Fortsätt till huvudinnehåll

Årspremiär - Trullsås, Lerum

2014 är kommet och detta projekt är inne på sitt tredje år. När jag började i augusti 2011 var målet att ha besökt samtliga 290 svenska kommuners högsta punkt inom fem år. För att klara det behövde jag ta mig an i genomsnitt 58 kommuner per år. Nu har utfallet inte riktigt blivit så, jag har klarat av 80 kommuner på drygt två och ett halvt år. Med samma tempo kommer det alltså krävas nio år för mig att slutföra det hela. Och det känns faktiskt helt ok. Det gör inget att det tar längre tid, så härmed slopar jag officiellt min femåriga tidsram och tillåter mig att ta den tid som krävs. Slutföra kommer jag att göra, halvfärdigt är sällan min melodi. 

Den 6 mars var vintervilan över och årets första topp besöktes. Valet föll på Lerum och Trullsås, 213 möh och beläget i kommunens sydöstra hörn. Att jag inte tagit mig till (från hemmet) närbelägna Lerum innan beror på att det är först nu jag fått svar från kommunen vilken som är den högsta punkten. Är det så att jag vid första försöket inte får svar, provar jag alltid igen. Det var jag och min kompis Karl som förflyttade vår planerade "kaffe på stan" till "kaffe i skogen", en fin promenad fick vi på köpet också. Själva toppen bestod av en vidsträckt platå där skogen huggits ned, så det gav en viss känsla av rymd och utsikt även om andra kommuntoppar överglänst Trullsås på just den punkten. Karl har tidigare varit och bestigit toppar i Småland med mig, så jag tror detta blev hans fjärde kommun. För mig är antalet nu som sagt 80.  







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Kungälv: Stora Kattås

Ännu ett naturreservat, ännu en topp invid gränsen till en annan kommun. Stora Kattås i Kungälv mäter 175 möh och genom att nu ha bestigit detta berg har jag nu inte bara dubblat min kommunskörd utan också slagit höjdrekord med svindlande 13 m.  Med bil tog jag mig dryga milen in i Svartedalens fängslande skogar. Eftersom man kunde parkera intill närliggande St Nöjevatten var det sedan ingen lång sträcka att bemästra till fots. Ganska fort kunde rätt berg identifieras och en snårig, blöt och lätt pulshöjande strapats inleddes. Såväl mitt toppsällskap Kicki som jag konstaterade ganska omgående att tajta jeans och tunna sneakers inte var optimal klädsel för att pressa sig genom sly, klafsa över myrar och klättra uppför klippblock.  Väl uppe på toppen belönades man med en hygglig vy över skogens trädtoppar, och det fanns övermogna blåbär att kalasa på om man hade varit hungrig. Däremot visade sig ingen tjäder trots att detta i stort sett garanterats i Bohusledens informationsfolder.