Rubriken ovan är inte ett försök från mig att agera poet eller reklamare. Det är helt enkelt Ekholmsnäsbackens slogan snodd ordagrant och rakt av från deras hemsida. Denna backe, 70 möh, är Lidingö kommuns högsta punkt. Genom sin alpina användning torde det vara en av landets mest välbesökta kommunala höjdpunkter, men frågan är hur många av vintersportutövarna som är medvetna om detta. Även sommartid visade det sig vara full verksamhet i Ekholmsnäsbacken. Den intilliggande golfbanan har nämligen ett av sina hål i den branta backen. Det såg både svårt och konstigt ut.
Vi befinner oss fortfarande på sommarens sista officiella dag, 31 augusti. Jag, min mamma Sigbrith och hennes sambo Mikael har i regn och rusk klarat av Vaxholms och Österåkers högsta toppar. Molnen verkar mindre regntunga söderut, varför vi styr kosan mot Lidingö. Till vår stora glädje är det därför vi helt torrskodda (men väldigt tunga i andhämtningen) kan gå 70 höjdmeter längs liften upp till Ekholmsnäsbackens topp. Jag har råkat ut för en slalombacke en gång tidigare i projektet. Det var för ganska exakt ett år sedan och det handlade om en annan av Stockholms ökommuner: Ekerö. Den gången var bestigningen en regnskogsliknande kamp genom sly i axelhöjd. Det slapp vi på Lidingö, där vegetationen var mindre vildvuxen.
Som alltid är jag svag för utsikter, och från Lidingös högsta punkt kunde man se långt i alla väderstreck. Finlandsfärjor, skärgård och hav åt öster, avlägsna men välbekanta landmärken i Stockholms innerstad åt sydväst. Tredje toppen för dagen fick bli den sista, jag återkommer och betar av mer runt Stockholm en annan gång.
Vi befinner oss fortfarande på sommarens sista officiella dag, 31 augusti. Jag, min mamma Sigbrith och hennes sambo Mikael har i regn och rusk klarat av Vaxholms och Österåkers högsta toppar. Molnen verkar mindre regntunga söderut, varför vi styr kosan mot Lidingö. Till vår stora glädje är det därför vi helt torrskodda (men väldigt tunga i andhämtningen) kan gå 70 höjdmeter längs liften upp till Ekholmsnäsbackens topp. Jag har råkat ut för en slalombacke en gång tidigare i projektet. Det var för ganska exakt ett år sedan och det handlade om en annan av Stockholms ökommuner: Ekerö. Den gången var bestigningen en regnskogsliknande kamp genom sly i axelhöjd. Det slapp vi på Lidingö, där vegetationen var mindre vildvuxen.
Som alltid är jag svag för utsikter, och från Lidingös högsta punkt kunde man se långt i alla väderstreck. Finlandsfärjor, skärgård och hav åt öster, avlägsna men välbekanta landmärken i Stockholms innerstad åt sydväst. Tredje toppen för dagen fick bli den sista, jag återkommer och betar av mer runt Stockholm en annan gång.
Kommentarer
Skicka en kommentar