Fortsätt till huvudinnehåll

Vaktarekullen - Munkedal

Om jag säger Kynnefjäll, ringer det några klockor då? Faktum är att detta naturområde (mestadels) i Bohuslän har en av de mest intressanta bakgrunder jag råkat på under projektets gång. Så jag drar den lite snabbt: 

Kynnefjäll vaktades - bokstavligen, från en stuga - av lokalbefolkningen i nära 20 års tid mellan 1980 och 2000. Anledningen? SKB, Svensk Kärnbränslehantering, ville utreda om berggrunden här kunde vara lämplig för förvaring av utbränt kärnbränsle. Det tyckte många i närområdet var en utomordentligt dålig idé, så när den första utrustningen för provborrning anlände (och körde fast på lerig skogsväg) så omringades den av protesterande aktivister och fick fint vända åter utan att ha borrat en enda millimeter i Kynnefjälls hårda skorpa. Man litade inte en sekund på att området hädanefter skulle få vara ifred, varför Rädda Kynnefjäll grundades och som sagt satt vakt i två decennier.

Min och Mias tripp till Kynnefjäll var av något mindre politisk natur; vi skulle leta upp och beträda områdets tillika Munkedals kommuns högsta punkt: Vaktarekullen på 207 möh. Med bil tar man sig norrut från Hällevadsholm, tar av mot Mickelskogen och kan sedan köra ytterligare någon kilometer på grusvägen in i Kynnefjäll. Till Vaktarekullen tur och retur får man en rejäl och vacker skogspromenad på ca 7 km, på stigar, över hällar och plankor över myrar och träsk. Vaktarekullen är svårt att missa om man följer skyltarna (detta är för övrigt mitt på Bohusleden), och på platsen finns spår efter ett tidigare utsiktstorn (som tyvärr är rivet) samt en väldigt trevlig övernattningsstuga som är öppen för trötta vandrare.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...