Fortsätt till huvudinnehåll

Uddevalla

Tillbaka på banan igen, det är högsäsong för att klättra runt i skog och mark och komma ikapp lite i det tempo som tappats under vinterhalvåret i mitt projekt. Min goda vän Mia har bott i Uddevalla ett antal år nu, och vi har länge pratat om att ta några toppar tillsammans där i krokarna. Givetvis kom inte tummen ur förrän en dryg vecka innan hon flyttar därifrån.

Herrestadsfjället är ett stort naturområde strax utanför centrala Uddevalla, där trestadsfolket kan förströ sig med diverse sport- och fritidsaktiviteter året om. Mitt inne i Herrestadsfjället finns ett område som kallas Fället, och det är här kommunens högsta punkt på 177 möh är belägen. Jag och Mia körde Fjällvägen norrut i bil. När vi parkerat och i regnet halvt på riktning, halvt på måfå sökt terrängens högsta punkt såg vi ett konstruerat röse på en platå och tänkte BINGO! Vi knäppte lite toppbilder och skulle bege oss åter till bilen när vi insåg att vi inte alls hade varit så högt som vi kunde och skulle. Så efter lite halvsmidigt klättrande och krälande uppför en brant kunde vi konstatera att vi hamnat där vi skulle. Rätt högsta punkt var också förärad med ett stenröse. I övrigt inte mycket att tillägga: ingen utsikt, regn, hederlig barrskog. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...

Vingåkers högsta punkt

September, 2016. Jag och min vid tillfället nygifta vän Kicki beger oss iväg i god tid en solig söndagsmorgon. Vi har ett antal mil på de sörmländska vägarna framför oss. Vi ska ta oss från mitt hem i Sund (Trosa), till Södermanlands läns västligaste trakter i Vingåkers kommun. Vingåker - för mig en relativt anonym plats och en vit fläck på kartan. Jag har i hög hastighet med tåg passerat genom orten ett stort antal gånger på västra stambanan. Jag vet att många besöker Vingåker för att outletfynda. Där tar mina associationer slut.  Mitt första ärende till Vingåker blir ett besök på kommunens högsta punkt. Det är inte ett berg som namngivits eller som jag tror lockar många besökare då det saknas stigar upp på det. Det mäter mellan 115 och 120 möh och är beläget några kilometer söder om den pittoreska bruksorten Högsjö. Kuriosa om Högsjö är att Hollywoodfrun Gunilla Persson tydligen har sina rötter här. Henne såg vi emellertid inte till då vi passerade. När vi svängt av från vägen ...

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...