Jag och Åsa hade pratat om Högenacke länge. Var den kunde ligga, hur det ser ut på toppen, om Åsa kände någon som varit uppe, när och hur vi skulle få möjlighet att åka dit. Varför? För att Högenacke ligger i Vaggeryds kommun, den del av vårt land som fött och fostrat min vän Åsa.
Dagen då vi skulle besöka Högenacke kom, och den kom med regn och två andra toppar i benen. Detta förtog dock inget av gruppens beslutsamhet, utan vi körde brant uppför slirig grusväg i skogen och försökte bara vänta ut regnet i ett par minuter innan vi begav oss till skogs. Kartläsar-Sannah tog täten och kunde snabbt identifiera den ganska mäktiga stigning vi hade framför oss. Hade vi inte drabbats av sån toppiver hade vi nog kunnat räkna ut att de orangefärgade stolpar som vi vid ett tillfälle passerade markerade en vandringsled som tog den lätta vägen till toppen. Den vägen tog inte vi. Offroad innebar en hel del klivande och klafsande över grenar, stubbar, midjehög och regntung vegetation. Vi tog oss upp, det gjorde vi. Men det kostade fyra par genomvåta skor och byxor. Det vore dock en lögn att påstå att det inte var värt det. Utsikten från Högenacke (358,7 möh) var i klass med den från Tomtabackens utsiktstorn (vilket man för övrigt kunde se härifrån), och det är alltid värt lite mer att nå högst när man fått jobba lite för det. Högenacke, Vaggeryd, kommuntopp nr 30 och avslutning på den första av fler turer till Småland.
Kommentarer
Skicka en kommentar