Fortsätt till huvudinnehåll

Vackra Vaggeryd

Jag och Åsa hade pratat om Högenacke länge. Var den kunde ligga, hur det ser ut på toppen, om Åsa kände någon som varit uppe, när och hur vi skulle få möjlighet att åka dit. Varför? För att Högenacke ligger i Vaggeryds kommun, den del av vårt land som fött och fostrat min vän Åsa. 

Dagen då vi skulle besöka Högenacke kom, och den kom med regn och två andra toppar i benen. Detta förtog dock inget av gruppens beslutsamhet, utan vi körde brant uppför slirig grusväg i skogen och försökte bara vänta ut regnet i ett par minuter innan vi begav oss till skogs. Kartläsar-Sannah tog täten och kunde snabbt identifiera den ganska mäktiga stigning vi hade framför oss. Hade vi inte drabbats av sån toppiver hade vi nog kunnat räkna ut att de orangefärgade stolpar som vi vid ett tillfälle passerade markerade en vandringsled som tog den lätta vägen till toppen. Den vägen tog inte vi. Offroad innebar en hel del klivande och klafsande över grenar, stubbar, midjehög och regntung vegetation. Vi tog oss upp, det gjorde vi. Men det kostade fyra par genomvåta skor och byxor. Det vore dock en lögn att påstå att det inte var värt det. Utsikten från Högenacke (358,7 möh) var i klass med den från Tomtabackens utsiktstorn (vilket man för övrigt kunde se härifrån), och det är alltid värt lite mer att nå högst när man fått jobba lite för det. Högenacke, Vaggeryd, kommuntopp nr 30 och avslutning på den första av fler turer till Småland.







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...