Ack Värmeland du sköna

Den ursprungliga planen att hinna med tre västvärmländska toppar på en och samma dag visade sig rimma illa med mängden dagsljus på eftermiddagen i slutet av november. Efter att ha klarat av både Sunne och Arvika gjorde sig skymningen påmind, så Eda kommun får helt enkelt sparas till senare.

Sagolika Sunne (kommunens egen slogan, jag lämnar till andra att bedöma trovärdigheten i detta) har varit vänliga nog att tydligt märka ut sin högsta topp Blåbärskullen. På toppen, 425 möh, tronar nämligen sedan 1960 en högrest tv- och radiomast. Från början var masten 323 meter hög, men efter att ett snöoväder bokstavligen talat tog knäcken på den 1979 har den inte byggts upp till sin forna höjd. Att ta sig till Blåbärskullens topp är lätt om man har bil, vilket jag, min mamma Sigbrith och min lillebror Linus hade denna lördag. Hela Fryksdalen låg gömd i tjock dimma, men uppe på toppen sken solen och stora delar av min barndoms västra Värmland gick att överblicka.

Från Blåbärskullen kan man i stort sett vinka till Arvika kommuns högsta punkt, närbelägna Högfjällshöjden/Nylandsberget 383 möh. Att bestiga denna var givetvis lite speciellt för mig eftersom jag kommer från Arvika, jag har bott där från det att jag var 12 år fram tills flyttlasset gick efter gymnasiet. Bilen fick ta oss nästan hela vägen fram även denna gång även om underlaget sista biten var mer ägnat för bandvagn eller liknande. Upp tog vi oss, spejade runt men kunde tyvärr konstatera att detta var en hederlig skogstopp utan spektakulära egenheter. På vägen ned tog vi en mycket dum, återigen terrängbaserad, omväg med bilen. Den ledde till en vändplan. Den stora fördelen med omvägen var att vi fick se tre majestätiska korpar som vi annars hade missat. Man glömmer lätt hur stora korpar är. Jag summerar en trevlig, familjär och för projektet lyckad helg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom. Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk). Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Läs mer

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare. Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at

Läs mer

Sara och bergen

Leta i den här bloggen