Fortsätt till huvudinnehåll

Kommun nr 112 - Sandviken

Det har nu gått en sommar utan uppdateringar här i projektbloggen. Personliga angelägenheter såsom köp av hus och flytt ut på landet (till en kommun vars högsta punkt jag inte besökt än!) har tagit tid i anspråk. Men fler avklarade kommuner finns att rapportera om, här kommer berättelsen om Sandvikens kommuns högsta punkt. 

Tidsmässigt har vi inte förflyttat oss från det förra inlägget, då jag och Lina besökte Gävle kommuns högsta punkt. Det är alltså fortfarande en solig vårhelg i början av maj och vi är ute och åker i Linas ursprungliga hemtrakter i Gävleborg. Lina och många andra med henne förutsatte att Kungsberget, med sin alpinanläggning, var den högsta punkten i Sandvikens kommun. Det är i stort sett så nära man kan komma utan att ha rätt. Kungsberget är 309 möh på toppen. På andra sidan dalgången, norrut, finns en annan höjd. Den heter Åsen och är 313 möh. Därför är det Åsen som är intressant från mitt perspektiv och det var Åsen vi tog sikte på. 

Från kartan var jag inte säker på vägarnas status, men jag såg att Gästrikeleden passerade helt nära toppen av Åsen. Därför valde vi att inte chansa med bilen utan vi parkerade strax efter gården Skoglunds och promenerade några vackra kilometer uppåt på en väl markerad led. I efterhand visade det sig givetvis att grusvägen upp till toppen var nyrenoverad och i strålande skick, antagligen för att möjliggöra service av alla vindkraftverk. Så för den bekväme läsare som ämnar besöka Åsen - det går finfint att ta bil eller annat fordon ända upp till toppen. 

Sandvikens högsta punkt hamnar högt upp i min ranking av kommuntopparna. Den gör det både när det handlar om utsikt (milsvid), väg dit (vacker) och bonusupplevelser (Vita Damen i Järbo - googla!, död älg och massor av smarriga murklor). Mer kan en toppbestigare knappast begära. 










Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...