På årets kanske mörkaste dag, strax före jul, var jag och Kicki på språng i skogen både söder och norr om Mälaren. Kanske borde vi ha nöjt oss efter ett besök på högsta punkten i Gnesta, Strängnäs och Flen. Kanske borde vi ha tittat på klockan och förstått att vi inte skulle hinna fram till Håberget i Håbo kommun innan mörkret fallit. Det gjorde vi inte, vi fortsatte oförtrutet framåt. Därför har jag nu tagit mig upp på en högsta punkt i kompakt mörker. Vi hade våra mobiltelefoner som enda ljuskälla, när vi hade stannat och lämnat bilen på en grusväg i skogen strax sydväst om Skoklosters slott. Tack vare detta lilla ljus lyckades vi faktiskt klättra uppför den utvalda slänten och över de stora stenblocken utan att snubbla och skada oss. Kicki är inte rädd för något, men för mig är skog och mörker en för alltid otäck kombination så jag var rädd hela tiden och lyssnade efter ljud och tittade efter otäcka lysande ögon. Nu såg jag tack och lov inte några lysande ögon. Jag såg inte så mycket alls, så jag kan inte berätta om Håberget med sina 62 meter över havet är en vacker plats eller om det är fin utsikt från toppen. Det jag vet är att jag varit där och att de blixtbilder som togs för att bevisa det är ganska osmickrande. Håll tillgodo!
I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom. Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v
Kommentarer
Skicka en kommentar