Säg Leksand och mångas associativa tankebanor går till ishockey, knäckebröd eller storskaligt midsommarfirande. Det gör mina också, men de går även till Fjällberget. I Leksands kommun finns två Fjällberget. Rätt Fjällberget, när man är highpointer som jag, är det högsta av dem två (525 möh) och det ligger långt ute i skogen över en mil söder om Gesunda vid Siljan. Ända fram till Vådsjön finns det grusväg att ta sig fram på, tacksamt befriad från stängda vägbommar den julikväll då jag, Kicki och hunden Harry var på visit.
Från Vådsjöns strand skulle det enligt lantmäteriets terrängkarta finnas en stig som ganska rakt och direkt tar en dryga kilometern upp till Fjällbergets högsta punkt. Vi hittade stigen och ungefär halvvägs var det lätt att följa. När stigen dock gick över i en vidsträckt myr blev det till att ta uppskattat rakaste (och torraste) vägen sista biten. En liten stund av sedvanligt irrande senare var vi framme på högsta punkten, rejält möra efter att tidigare samma dag ha bestigit två andra högsta punkter i Dalarna. Den djupa skog som pryder Fjällberget med omnejd var väldigt vacker och förhållandevis orörd, det bjöds på såväl blåbär som hjortron. Under vägen ned igen fick vi njuta av en fantastisk utsikt över Vådsjön, i vilken Kicki och Harry avrundade dagen med att ta sig ett dopp.
Om jag lite kort summerar mina dagar i Dalarna så var de ur ett projektperspektiv mycket lyckade. Jag har betat av åtta av Dalarnas femton kommuner, fått spendera många timmar i skogen och slagit höjdrekord (Orsa). Som om inte det vore nog sken solen i stort sett hela tiden och då klarar ju inte ens en och annan låst vägbom av att sänka ens humör.
Från Vådsjöns strand skulle det enligt lantmäteriets terrängkarta finnas en stig som ganska rakt och direkt tar en dryga kilometern upp till Fjällbergets högsta punkt. Vi hittade stigen och ungefär halvvägs var det lätt att följa. När stigen dock gick över i en vidsträckt myr blev det till att ta uppskattat rakaste (och torraste) vägen sista biten. En liten stund av sedvanligt irrande senare var vi framme på högsta punkten, rejält möra efter att tidigare samma dag ha bestigit två andra högsta punkter i Dalarna. Den djupa skog som pryder Fjällberget med omnejd var väldigt vacker och förhållandevis orörd, det bjöds på såväl blåbär som hjortron. Under vägen ned igen fick vi njuta av en fantastisk utsikt över Vådsjön, i vilken Kicki och Harry avrundade dagen med att ta sig ett dopp.
Om jag lite kort summerar mina dagar i Dalarna så var de ur ett projektperspektiv mycket lyckade. Jag har betat av åtta av Dalarnas femton kommuner, fått spendera många timmar i skogen och slagit höjdrekord (Orsa). Som om inte det vore nog sken solen i stort sett hela tiden och då klarar ju inte ens en och annan låst vägbom av att sänka ens humör.
Kommentarer
Skicka en kommentar