Fortsätt till huvudinnehåll

Sumpan och Ekerö

Jag hade inom mig närt en vag förhoppning om att man åtminstone i storstadsregionerna skulle råka på en högsta punkt som inte ligger mitt i skogen. För omväxlings skull vill säga, jag trivs ju annars gott i skog och mark. Sundbyberg blev svaret på mina önskemål! Sveriges till ytan minsta kommun erbjuder inga höga höjder (48 möh) men det var i alla fall en liten förhöjning att klättra upp på de sista metrarna. Lite mera om toppens belägenhet nu, vi befinner oss i Hallonbergen och närmare bestämt på Hallonbergsvägen 29. Denna gång åkte vi bil hit, men man hade lätt kunnat ta sig nära med kommunala färdmedel och sedan promenera genom bostadsområdet för att runda ett av husen och vara framme. Om 48 meter över havet låter klent i sammanhanget så räckte det ändå gott och väl till för att erbjuda en fin utsikt över de norra delarna av Stockholm.





Efter fyra toppar på en dag (rättare sagt: på ungefär två timmar) var det rekorddags då jag gav mig på att bestiga en femte topp. Vi har nu förflyttat oss med bil en liten bit västerut, från Sundbyberg till ön där kungen bor - Ekerö. En liten blodsockerhöjande glasspaus i centrum behövdes för att jag skulle mäkta med det jag stod inför - att kuta uppför en slalombacke. Högst i kommunen är nämligen den vintertid antagligen rätt välbesökta Ekebyhovsbacken (56 möh). Vid anblicken av den rätt branta klättringen beslöt sig dagens sällskap mamma och Mikael att stanna vid bilen. Det kan de ha gjort helt rätt i. Förutom att det var rejält brant och högsommarvarmt så var vandringen upp försvårad av sly i midje-till axelhöjd. (Sly innebär i detta fall växtlighet till stor del bestående av tistlar och brännässlor). Nu är jag byggd av ganska beslutsamt skrot och korn, så upp skulle jag och kom jag. Jag blev stående ganska länge för att beundra den fantastiska utsikten som inkluderade även centrala delar av Stockholm. Planer fanns länge på att klättra upp på en sjätte topp samma dag, men jag får ärligt erkänna att Ekerös slalombacke tog musten ur mig. 




 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av.  Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget.  Så det var med...
Skicka en kommentar
Läs mer

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...
En kommentar
Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...
Skicka en kommentar
Läs mer