Fortsätt till huvudinnehåll

Blekinge, del 1

Jag hade aldrig varit i Blekinge innan. Vad visste jag om Blekinge? I ärlighetens namn inte mycket alls (förutom att ek är landskapsväxt och ekoxe landskapsdjur), det är inte det landskap och län i Sverige som skriker högst för att hävda sin existens och särprägel. Vad jag däremot hade tagit reda på, med hjälp av vänliga kommunanställda, var vilka de högsta punkterna i var och en av Blekinges fem kommuner var. Taget i beaktning att den högsta av dem är 189 möh och att Blekinge till ytan är litet insåg jag att hela landskapet var möjligt att genomföra på en och samma resa.

Sagt och gjort, jag och tidigare toppbekantingen Sannah packade bilen och lämnade Göteborg för Sveriges trädgård. Vi ville inte ligga på latsidan, så vi gick ut stenhårt med hela Blekinges högsta punkt Rävabacken (189 möh) nära Farabol i Olofströms kommun. Rävabacken har inte fått sola i denna glans särskilt länge, då det var först 2006 som man insåg att den är cirka tio meter högre än Boafalls Backe, som man ansett vara högst i landskapet och kommunen sedan år 1837. Det var i sanning en glädje att se hur väl man tagit vara på det faktum att man har en highpoint i kommunen. Det fanns skyltar som ledde en på rätt väg och när man tagit den korta promenaden till själva toppen fann man såväl flagga som plakett med information. En eloge till Kyrkhults hembygdsförening, som genom denna utsmyckning ganska väl lyckades gömma det faktum att Rävabacken varken bjöd på utsikt eller storslagen natur. 





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at