Bakom kulisserna

Det kan verka som att jag gett upp och låtit projektet självdö, eftersom jag inte bestigit någon topp på en dryg månad. För det första vill jag påpeka att även bergsklättrare i modest skala förtjänar lite julledighet. För det andra vill jag berätta om den fas projektet just nu befinner sig i - efterforskningsfasen.

En stor andel av Sveriges kommuner får i dessa dagar motta ett vänligt sinnat, koncist litet mail enligt följande mall:

Hej,

Jag behöver Er hjälp att få fram en uppgift. Jag vill veta vilken som är XX kommuns högsta (naturliga, ej byggnader) punkt. Har den ett namn, var ligger den och hur hög är den?

Mvh Sara Sundholm

Efter att ha skickat iväg ett knippe mail åt gången, sitter jag sedan som en hök och bevakar min inkorg i väntan på användbara svar. Det brukar rassla till ganska ordentligt, vanligaste svaret är att frågan vidarebefordrats till sakkunnig person. Påfallande ofta är det stadsbyggnadskontoren som får ärendet på sina bord. Det är glädjande att se hur prioriterad min fråga är hos vissa svenska kommuner. Idag, en måndag morgon, har till exempel såväl Hylte, Burlöv och Karlshamns kommuner lagt annat åt sidan för att kunna skicka svar till mig innan klockan slagit 9.00. Tacksamt noterar jag inkommande uppgifter och överför dem till det raskt växande Excelark som utgör stommen i mitt projekt. Snart är jag mogen att bege mig ut i terrängen igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Södermanlands högsta punkt - Nyköping

Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...

Läs mer

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom. Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten ...

Läs mer

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk). Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sag...

Läs mer

Sara och bergen

Leta i den här bloggen