I dag är dikotomin mellan stad och land mer närvarande än vad den någonsin tidigare varit. I ett allt mer urbaniserat Sverige blir våra skogar någonting annat. En värld fylld av Elsa Beskow-inspirerade varelser som pressas samman på en allt mindre bevarad skogsplätt. Att ta sig dit är en resa från civilisation till någonting annorlunda, och först där möts vi med den vi egentligen är bortanför samhällets skyddsnät. När vi besökte Habos högsta topp på Amurliden (350 möh, Saras anm.) minns jag hur jag med skräckblandad förtjusning läste Joseph Conrads mästerverk Heart of Darkness några år tidigare. En bok som handlar om moralens förfall när vi lämnar samhället bakom oss. På många sätt kan bestigningen av Amurliden liknas vid denna tidlösa berättelse. Det började med resan från den asfalterade vägen in på grusvägen vidare mot stigen och slutligen den sista vandringen upp för berget där stigen var ett minne blott. För oss som bor i staden blir denna resa det närm...
Jag behövde ett projekt och en utmaning. Jag skaffade mig just detta. Med start 2010 ska jag inom några år ha tagit mig upp på den högsta punkten i samtliga 290 svenska kommuner. Vad jag vet har ingen tidigare lyckats med detta. Från 2017 är takten i projektet låg - småbarnsåren började då. Det är enbart en tillfällig paus och så fort livspusslet medger kommer jag bege mig ut på toppjakt igen.