Tierps kommun i norra Uppland var sist ut som sjätte kommun den dag i oktober då en hyrbil hade införskaffats för att ge mitt projekt en rejäl skjuts framåt. Efter att ha ätit en väldigt spartansk lunch (för min del: kall risgrynsgröt på tub i ena näven och en liter nyponsoppa i den andra) utanför mataffären i Rimbo körde vi till en plats rakt söder om Tierps centralort och 2,3 km öster om Tierps kyrkby. I en uppförsbacke under en kraftledning med misstänkt ursprung Forsmark parkerade vi bilen. Sista biten upp till Brattbergs topp 71,73 möh var inte svår att hitta. Det var helt enkelt att följa ledningsgatan och vid andra stolpen ta av höger ett hundratal meter i ganska gles skog. Tierps högsta punkt är på många sätt anonym. Det är inte någon som ansträngt sig att skylta med var man befinner sig, det kanske i sin tur beror på att det inte är en utsiktsplats utan en ganska vanlig kulle i skogen. Vi hittade i alla fall en triangelpunkt, var nöjda med det och körde sedan hem mot Stockholm i skymningen.
Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...
Kommentarer
Skicka en kommentar