Sara och bergen

Milstolpe: Efter att ha klarat av Färgelandas högsta punkt Svileberget (240 möh) så är nu antalet genomförda kommuner 50 st!  Svileberget var dagens tredje höjd när jag och Mia var ute på en rejäl roadtrip i Västra Götalands norra delar. Ärligt talat var vi redan då vi klev ur bilen (alldeles öster om Järbo kyrka) rätt möra efter en dags klivande och klafsande i skogen. Så det var tur att Svilebergets topp låg på ganska kort, men brant, gångavstånd. Vet man bara var man kliver på Karolinerleden så är det lätt att hitta, det var till och med skyltat och en upptrampad stig fanns till toppen. Att se skymningen härifrån var vackert, man fick faktiskt intrycket av att befinna sig ganska högt upp jämfört med omgivande skog. Bäst annars i närområdet var den fantastiska godis- och läskautomat som Mia visade mig inne i Järbo "centrum". Den måste ha ett antal år på nacken, men används och fungerar uppenbarligen ännu där den står invid fasaden på ett tjusigt trähus.

Om jag säger Kynnefjäll, ringer det några klockor då? Faktum är att detta naturområde (mestadels) i Bohuslän har en av de mest intressanta bakgrunder jag råkat på under projektets gång. Så jag drar den lite snabbt:  Kynnefjäll vaktades - bokstavligen, från en stuga - av lokalbefolkningen i nära 20 års tid mellan 1980 och 2000. Anledningen? SKB, Svensk Kärnbränslehantering, ville utreda om berggrunden här kunde vara lämplig för förvaring av utbränt kärnbränsle. Det tyckte många i närområdet var en utomordentligt dålig idé, så när den första utrustningen för provborrning anlände (och körde fast på lerig skogsväg) så omringades den av protesterande aktivister och fick fint vända åter utan att ha borrat en enda millimeter i Kynnefjälls hårda skorpa. Man litade inte en sekund på att området hädanefter skulle få vara ifred, varför Rädda Kynnefjäll grundades och som sagt satt vakt i två decennier. Min och Mias tripp till Kynnefjäll var av något mindre politisk natur; vi skulle leta upp oc

Tillbaka på banan igen, det är högsäsong för att klättra runt i skog och mark och komma ikapp lite i det tempo som tappats under vinterhalvåret i mitt projekt. Min goda vän Mia har bott i Uddevalla ett antal år nu, och vi har länge pratat om att ta några toppar tillsammans där i krokarna. Givetvis kom inte tummen ur förrän en dryg vecka innan hon flyttar därifrån. Herrestadsfjället är ett stort naturområde strax utanför centrala Uddevalla, där trestadsfolket kan förströ sig med diverse sport- och fritidsaktiviteter året om. Mitt inne i Herrestadsfjället finns ett område som kallas Fället, och det är här kommunens högsta punkt på 177 möh är belägen. Jag och Mia körde Fjällvägen norrut i bil. När vi parkerat och i regnet halvt på riktning, halvt på måfå sökt terrängens högsta punkt såg vi ett konstruerat röse på en platå och tänkte BINGO! Vi knäppte lite toppbilder och skulle bege oss åter till bilen när vi insåg att vi inte alls hade varit så högt som vi kunde och skulle. Så efter li