Fortsätt till huvudinnehåll

Årspremiär - Trullsås, Lerum

2014 är kommet och detta projekt är inne på sitt tredje år. När jag började i augusti 2011 var målet att ha besökt samtliga 290 svenska kommuners högsta punkt inom fem år. För att klara det behövde jag ta mig an i genomsnitt 58 kommuner per år. Nu har utfallet inte riktigt blivit så, jag har klarat av 80 kommuner på drygt två och ett halvt år. Med samma tempo kommer det alltså krävas nio år för mig att slutföra det hela. Och det känns faktiskt helt ok. Det gör inget att det tar längre tid, så härmed slopar jag officiellt min femåriga tidsram och tillåter mig att ta den tid som krävs. Slutföra kommer jag att göra, halvfärdigt är sällan min melodi. 

Den 6 mars var vintervilan över och årets första topp besöktes. Valet föll på Lerum och Trullsås, 213 möh och beläget i kommunens sydöstra hörn. Att jag inte tagit mig till (från hemmet) närbelägna Lerum innan beror på att det är först nu jag fått svar från kommunen vilken som är den högsta punkten. Är det så att jag vid första försöket inte får svar, provar jag alltid igen. Det var jag och min kompis Karl som förflyttade vår planerade "kaffe på stan" till "kaffe i skogen", en fin promenad fick vi på köpet också. Själva toppen bestod av en vidsträckt platå där skogen huggits ned, så det gav en viss känsla av rymd och utsikt även om andra kommuntoppar överglänst Trullsås på just den punkten. Karl har tidigare varit och bestigit toppar i Småland med mig, så jag tror detta blev hans fjärde kommun. För mig är antalet nu som sagt 80.  







Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Malmö stad

I Oxie kyrkby utanför Malmö ställdes jag inför ett dilemma för första gången under projektets gång. Vad är egentligen en naturlig höjd? Att Kungshögarna (i synnerhet den östra, 66 möh) är Malmö stads högsta punkt står klart. Men Kungshögarna är konstruerade. Låt vara för dryga 1500 år sedan under bronsåldern, men faktum kvarstår. Kan detta då betraktas som en legitim högsta naturlig punkt? Det är ju en av grundpelarna som projektet vilar på. Jag bestämde mig för att besvara mina egna tvivel med ett ja. För att ytterligare vässa min argumentation tänker jag att Kungshögarna måste vila på den högsta fullkomligt naturliga punkt som finns i Malmö stad, så mycket höjer de sig inte över marken att det ska kunna råda tvivel därom.  Nåväl, till själva bestigandet nu. Det var jag och min hittills väldigt trofaste toppföljeslagare Sannah som befann oss i Malmö och tog lokalbussen genom mindre sevärda regioner ut mot Oxie. Jag iförd min sprillans nya topp(!)luva som passar bra i snålblåsten på v

Solnas högsta punkter

Likt sin stora och nära granne Stockholm utgör Solna en tolkningsfråga när det kommer till högsta punkten i kommunen. Detta med att bygga storstad inklusive dess infrastruktur gör helt enkelt att det ibland blir en hel del mark och bråte som inte kan vara kvar där den låg från början. Massor av massor måste flyttas, schaktas, dumpas någonstans. En kulle, en höjd eller ett berg uppstår. Men vi tar det från början när det gäller Solna, och informationen har jag hämtat från denna artikel skriven Eva Molander för Kulturvärden 2/03 (Statens Fastighetsverk).  Hagakullen, invid E4 i norra delen av Hagaparken, var från början ungefär 50 meter över havet. Kullen kom att användas som grustäkt och som lägst var den urgröpt till halva sin höjd. Man beslöt sig sedermera för att återställa kullen, både höjd- och utseendemässigt. Samtidigt behövde man någonstans att göra av rivningsmassorna från Brunkebergsåsen och skövlingen av de gamla Klarakvarteren i Norrmalm i Stockholm på 1960-talet. Sagt oc

Täby, Upplands Väsby och Järfälla

Dagen efter att jag prickat av fyra toppar söder om Stockholm var det dags att ge sig i kast med huvudstadens norra delar. Mamma och hennes sambo Mikael ställde vänligt upp med både bil och sällskap. Vi började med att åka till Löttingekullen, 59 möh, i Täby kommun. Bilpendlar man på Norrortsleden så passerar man (antagligen ovetandes) ofta mitt under Täbys högsta punkt, i Löttingetunneln. Promenaden fram till Löttingekullens topp var på alla vis lätt och angenäm, det var bara att följa Roslagsleden. Vid ett röse fanns en fin snidad skylt som bekräftade att man kommit dit man skulle. Obligatorisk fotografering följde, innan vi hastade vidare.  Om jag inte skulle ha fått nog av soptippar föregående dag när Huddinges högsta punkt beträddes, så var det ju en himla tur att också Upplands Väsby kommun valt att förlägga en soptipp så många meter över havet som möjligt. Vällstatippen heter soptippen, och toppen benämns enligt kommunala källor Hjältartorp. Jag betvivlar dock starkt at