En kommun vid havet. En skimrande inre sinnebild om en högsta punkt i kustnära läge, med storslagen utsikt över hav och horisont. Det heter ju meter över havet, så man skulle vilja känna på den höjden i dess bokstavliga mening. Fast det blir ju sällan så. Det jag har lärt mig under mitt utforskande av den svenska västkusten och dess kommuner är följande: kustkommunernas högst belägna punkter hittar man som regel i den del som ligger längst från havet, invid gränsen till nästa kommun. Så var fallet även i Halmstad. Ungefär mittemellan gränsen till Ljungby kommun och det lilla samhället Simlångsdalen finns Sävseredssjön. 500 m norr om Sävseredssjön, i ett luftigt och ljust skogsområde, befinner man sig 206 möh. Detta är Halmstads kommuns högsta punkt. Jag och min följeslagare Åsa spenderade inte så mycket tid på att utforska omgivningarna, för det var en hygglig sommardag och vi ville snabbt vidare till Tylösand för ett dopp i det där fängslande havet med dess horisont.
Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...
Kommentarer
Skicka en kommentar