...så hade Östgötaslätten varit ännu slätare. Nu syns denna förhöjning av landskapet ganska väl på långt håll där den, för att använda följeslagaren Sannahs ord, "ligger som en korv" intill Vättern. Vi är i Ödeshögs kommun, som förutom Omberg kryllar av utflyktsmål som Rökstenen (givet stopp på vägen) och fågelsjön Tåkern (vi fikade i alla fall på ett fint kafé med fågeltema invid sjön). Allra högst är Omberg på den del som kallas Hjässan, här är man 263 möh. En solig dag hade man kunnat se många mil utöver Vättern. Denna dag var det dimmigt och regnigt, men fantastiskt vackert i alla fall ifrån utsiktstornet där vi stod. Än bättre blev det när vi tog en omväg ner från berget och fick följa dess utsida upp mot Borghamn. Många blev stoppen för att begrunda närmast osvenskt dramatiska vyer. Det samlade intrycket av Omberg och Ödeshögs kommun är flera tummar upp.
Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...
Kommentarer
Skicka en kommentar