Så som rubriken antyder var det när jag skulle bestiga Sollentuna kommuns högsta punkt Tunberget, 60 möh. Det är nämligen så att min mamma har bosatt sig bokstavligen ett stenkast från detta berg. Lyxigt kändes det därför att vakna upp på morgonen, äta frukost och sedan utan större krusiduller (och på en alldeles för stor herrcykel) ta sig upp på toppen. På Tunbergets topp finns ett vattentorn och en inte helt pjåkig utsikt. Jag skulle definitivt rekommendera den som har vägarna förbi att ta sig upp på Tunberget. Denna bestigning blev den tionde och sista under denna helg i Stockholm, den är topp nr 40 i ordningen och summerar mitt första år med projektet.
Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...
Kommentarer
Skicka en kommentar