Lördagen den 29 oktober blev en milstolparnas dag i dubbel bemärkelse. Dels så bestegs topp nr 10, och denna topp var också den första jag kommit upp på utanför Västra Götalands Län. Den främsta anledningen till att jag och Åsa befann oss i Varbergstrakterna denna dag var ett uppfriskande (nio grader i havet) besök på Varbergs fina kallbadhus. Strövtåg i skogen blev en lagom uppvärmning inför detta.
Tredje gången gillt, brukar det heta. När det gäller Skogsbyås eller Vensbrinksberget krävdes det faktiskt inte mindre än just tre försök för att lyckas nå toppen. Nu låter det kanske som att jag legat och tryckt i ett basläger på lägre höjd i månader, i väntan på acklimatisering, optimala förhållanden och gynnsamt väder (tänk Mount Everest). Riktigt så var det inte, och egentligen ska inte 123 meter över havet med välskyltad och fin väg vara så svårt att klara av. Första försöket gjordes när jag och min kompis tillika kollega Elin i december 2015 var ute och besökte toppar - se inlägget om Trosa kommun. Här var det helt enkelt bristande inläsning av karta från mitt håll som gjorde att vi visserligen besökte en hög punkt i Nyköpings kommun, men vi var inte på rätt plats. Det andra försöket att nå toppen av Skogsbyås gjordes tillsammans med Kicki nio månader senare, och här var det tidsnöd och tågtider som gjorde att vi fick vända inte så långt från berget. Så det var med...
Stinksvampen är ju en gullig svamp, ingen ful svamp, sporerna sprids av flugor som lockas av dess underbara odör.
SvaraRaderaFakta, det gillar jag, tack! Med andra ord verkar det ha varit en herrans tur att jag inte luktade på denna svamp. Eller smakade, för den delen.
SvaraRadera